Kapitel 7, my love, my heart, is breathing for this, moment

Efter ungefär tre veckor så kunde man urskilja att jag var gravid. En liten bula hade bildats på min mage. Det var en liten Harry inuti mig. Det var svårt att fatta. Jag hade ringt till mamma och pappa för att säga att jag hade flyttat till Harry. De brydde sig inte så mycket om mig så de sa bara ”oh, okey, be careful. Love you”. Jag hade inte sagt till de att jag var gravid än eftersom pappa antagligen skulle få spel. Dani, Katt och El hade åkt hem förra veckan. De hade tagit det bra, det där med att jag var gravid alltså, och varit glada för mig och Harry, och de hade fått svära på att de inte skulle säga något till någon där hemma. Harry själv hade varit en underbar pojkvän. Han hade bokstavligt talat varit med mig ungefär hela tiden, förutom när de hade sjöngt på konserter eller åkt på intervjuer. På intervjuerna så hade jag antingen suttit backstage eller hemma framför tv:n.

Just nu så satt jag ensam hemma och såg på tv. Jag hade beställt pizza och nu stog det en tom kartong på bordet framför tv:n medans jag satt och kollade på The Hills. Det blev paus och jag drog upp laptopen och kollade facebook. Jag hade fått över 300 vän förfrågningar bara idag… sedan gick jag in på twitter och kollade lite. Senaste gången jag hade kollat min twitter var förra månaden. Då hade jag just träffat Harry, och ingen hade vetat att jag och Harry hade vart tillsammans då. Förut så hade jag haft ungefär 500 följare ungefär. Nu hade jag 200 000 följare, hur kunde det här vara möjligt?! Sedan såg jag att det var massa människor (mest directioners) som hade skickat meddelanden till mig, @suuperdirectioner: plz follow me @itsdaisyhere?!xx”

@loveyou1d:”you and Harry are soooo cute 2gether! Love you both! xx @itsdaisyhere”

@hatehazzsgf:” @itsdaisyhere I HATE YOU! You whore! Harry’s mine and no one else’s! Go and die.”

Den sista tweeten fick det att tåras i ögonen och jag slog igen datorn. Varför ville någon som jag inte ens känner att jag ska dö? För att jag är Harrys tjej? Jag messade Harry,

”Hazz, don’t feel very good, if you’re calling I may not answer because going to take a nap. Love you, a lot. Xx” när jag hade skickat iväg det så dröjde det bara några minuter innan jag fick svar:

”is everything ok?! Should I come home? Just tell me, and I’ll be there in five. Love you to babe. So much! Xx” när jag fick hans sms slappnade jag av lite, jag intalade att det var ett galet fan som hade skrivit det där och att hon egentligen inte menade det. Det kändes genast bättre och jag skrev tillbaka till Harry,

”Haha, Harry it’s fine, just feeling tired. Going to go and get some sleep. Can’t wait till you’re home! Love ya! Xx” efter det så gick jag upp till mitt och Harrys rum. Vi hade möblerat om lite så det fanns plats för en till garderob bredvid Harrys. Jag slängde mig på sängen drog täcket över mig och stängde ögonen. Drömde bort…

Jag sprang genom skogen. Hoppade över rötter och fallna trädstammar. Jag kollade bakåt en gång i sekunden och kände hur varelsen kom närmare mig. Kände hur den flåsade mig i nacken. Kände dens varma huggtänder sjunka in i min hals.

”NO!! STOP IT! PLEASE ZAYN! DON’T! Skrek jag ut i mörkret. Även fast jag inte kunde se honom så visste jag att det var han som hade satt huggtänderna i min hals. Och det var hans huggtänder.

”NO. ZAYN, HUNGRY, ZAYN NEED TO EAT YOU UP!” Sa han medans han sörplade i sig blodet från min hals. Sedan såg jag en annan varelses konturer i mörkret. När varelsen var närmare så delade den sig i fyra och nu var det fem varelser runt omkring mig. Jag bad till gud att de inte skulle ta min baby.

Sedan kände jag hur ett par till huggtänder sjönk in i min handled…

Jag skrek rakt ut medans jag satte mig käpprak upp i sängen. Såg ner på mig och insåg att jag var genomsvettig. Sedan hörde jag snabba fotsteg i trappan komma närmare och närmare. Harry slog upp dörren och i handen höll han i ett baseboll trä redo att använda det.

– Daisy? What happend? Frågade han medans han såg sig omkring.

- Nothing. Just a bad dream. Svarade jag med skakig röst och kände hur en tår föll ner på min kind. Harry kom och satte sig bredvid mig.

- You’re not going to eat me are you? Frågade jag och han kollade förvånat på mig. Sedan brast han i skratt. Det var skönt att höra. Det gjorde mig lugn och jag förstod att allt bara hade varit en dum, iskall, läskig mardröm.

Jag satte mig i Harrys knä och la huvet vid hans halsgrop. Det kändes välbekant och doften av Harry gjorde mig lugnare. Han la sina armar omkring mig och strök med handen över mitt hår, vaggade mig sakta, fram och tillbaka.

- A bad dream you say? Well, then it was just a dream, right? Mumlade han lugnande.

– Yes. Just a bad dream. Viskade jag mot hans halsgrop. Sedan tog han upp mitt huvud, höll det mellan sina händer och kysste mig mjukt.

Tre månader hade gått och jag skulle ha mitt första möte med doktorn. Harry hade lovat att följa med så när han kom hem från sin intervju så åkte vi direkt till sjukhuset.  Vi fick vänta ungefär 10 minuter tills doktorn kom och ropade upp mitt namn, ”miss Adams.”.  Doktorn var en tjej som hette Fatima, jag hade sett det på hennes namnskylt, hon såg jättesnäll ut och var nog runt 45 år. Hon mätte min mage, och sedan så tog vi ultraljud. Hon kletade in min mage med gel och så kollade vi på skärmen framför oss. Och där var babyn. Jag kollade upp på Harry som stog bredvid mig och höll min hand. Han hade tårar rinnande ner för kinderna och ett stort leende på läpparna. Jag vet hur han kände sig. Det var helt otroligt att det här var mitt och Harrys barn.

A/N: hej! hoppas ni gillar kapitel 7 av YSMY! KOMMENTERA OCH SPRID! XXXXX