Kapitel 1, so fabulouis.

Daisys Perspektiv:

Jag var så nervös. Jag och tjejerna stod och pratade med varnadra om hur det skulle bli. Vi var tvungna att prata ganska högt så vi hördes över musiken. Vi var nämligen på en konsert med One Direction. Vi hade alla en cruch på varsin bandmedlem. Eleanor var galen i Louis Tomlinson, Danielle hade varit jättekär i Liam Payne ända sedan första gången hon såg honom på tv på x-factor, Kattsy hade dyrkat Zayn Malik ända sedan hon hade hört deras låt WMYB och hört hans solo, och Jag, Daisy, hade varit dökär i Harry Styles sedan jag hade sett de live i London förra året. Alla tyckte såklart alla i bandet var jättesnygga men vi hade alla våran extra extra favvo. Tyvärr så var det ingen som dyrkade Niall, men vi tyckte han såg jättesnäll ut och jag tänkte att jag skulle krama honom först efter konstern. Okej, jag ska berätta. Såhär var det, Eleanor vann en tävling där man fick träffa one direction och ha en filmkväll med de. Man fick också ta med sig tre vänner. Då hade hon lyckligtvis valt oss tre (Danielle, Kattsy och jag) eftersom för det första var vi var bästa vänner och för de andra att alla var helt galna i 1D. just nu stod vi på långt avstånd från de medans de sjöng Gotta Be You, men vi stod inte långt, långt bort. Bara så längt bort att man inte skulle få kunna ta ögonkontakt med de osv. Men det besvärade inte mig så mycket, eftersom vi ändå skulle träffa de efteråt och komma närmare än de flesta directioners har gjort.

– Hur tror det kommer att bli?! Vrålade jag till Kat (det är vårat smeknamn på Kattsy) som först inte hörde. Så då vrålade jag igen samma ord som förut, och hon vrålade tillbaka:

– Jag lovar dig Daisy! Det kommer att bli alldeles något speciellt! Jag känner i luften att våra liv aldrig kommer bli som de var förut! Ni ska ha en sak klar för er, Alla killar som hon har dejtat tyckte hon var otroligt gulligt och det betyder väl att hon är väldigt charmig och allt det där som en kille ville ha. Hon hade blå ögon som havet, lite för kort längd kanske men jättefin iallafall, brunt, rakt hår och jättesnäll och hela kittet. Hon var sminkad lite extra mycket idag, hon hade lagt på ett tunt lager Foundation -så det såg väldigt fint ut-, lite kajal och hade en blå scarf runt halsen. Jag såg ungefär ut som Katt. Jag hade inte lika blå ögon, men blåa var de, jag hade mörkbrunt hår med en liten gnutta kastanjefärg i det, jag var normal lång, och mitt hår var obestämt, det kan göra som det vill utan att jag kan göra något åt det, så det är fett svårt att fixa frisyrer på mig. Det enda jag estortsätt ser bra ut i är antingen utsläppt eller hästsvans. Så idag hade jag utsläppt, med lite extra läppglans, och mascara, inte för mycket hade jag tänkt hela tiden då jag sminkade mig, INTE FÖR MYCKET!

– Daisy, tror du Louis kommer bli kär i mig?! Hörde jag plötsligt El (Eleanor) säga högt för att överrösta musiken.

– Det är klart han kommer! Du är jättefin El! ingen kille kan motstå dig om du lägger in en stöt! Skrattade jag medans jag hoppades att Harry kunde motstå henne. Men tillslut flöt tankarna bort för konserten var slut och vi skulle äntligen få träffa våra (förhoppningsvis) blivande män. Hahaha…

Vi fick hjälp av Paul (deras security kille) som ledde oss genom en lång korridor. Han stannade vid slutet av korridoren där det fanns ett väntrum.

– Vänta här tjejer, så kommer de snart! Känn er som hemma. De borde vara här om ungefär 15-20 minuter. Sa Paul och log vänligt mot oss. Alla log tillbaka, och sedan gick han.

När han hade gått och vi inte sett skymten av honom så satte jag mig i en av de stora röda fåtöljerna. De andra satte sig i en soffa men Danielle satte sig i fåtöljen bredvid mig och vi började genast babbla om vad som skulle hända. ”tänk om han älskar mig!”, ”tänk om han tycker vi är så snygga så han svimmar!”, vi öste på med sånt och garvade efter varje mening, ända tills en röst som lät som Nialls kom från ett rum nära oss,

- And behind door number one… NIALL HORAN!! Alla började skratta/skrika när han kom ut ur ut dörren. Jag reste mig upp och befallde mina ben att gå framåt och krama honom. Han var varm och mjuk, liksom gosig på något teddybjörns sätt.

- Hi! How are you? You look a bit shocked! He said and smiled.

- Yeah, I know, I’m fine, but it’s just so, so… so… AMAZING! Sa jag och skrattade. Sedan gick jag undan så han skulle kunna krama alla de andra. Jag tror jag var en av de lugnaste bland alla oss tjejer för Danielle kunde inte få fram ett ord hon bara log och nickade, Eleanor var helt galen, hon rusade in i hans famn och sa ”you’re awsome Nialler!” och sånna saker. Sedan så kom han till Katt. Hon var skitcool. Hon var nästan lugnare än mig men kunde inte prata så snabbt så hon bara mumlade fram sakerna. Jag kände två starka armar krama mig bakifrån. Jag blev förvånad och hoppade till. Han bakom mig började skratta och jag svär på att jag skulle ha känt igen det där skrattet vart som helst.

– HARRY! OMG IT’S YOU! Sa jag och vände mig om. Och javisst, där stod den heta människan och log milt mot mig.

- Yeah, sure it’s me babe! How are you? Frågade han och jag trodde jag skulle dö. Han hade just kallat mig babe, och så vitt jag visste sa han aldrig det till något fan. Jag kände definitivt att något var på gång mellan mig och Harry.

- I’ve never felt better! I mean, you guys are my idols! Sa jag och kramade honom.

- Haha, really? How cool isn’t that? Sa han och kramande mig tillbaka. Jag ville aldrig att det här skulle sluta. Jag ville stanna i hans famn för evigt. Men sedan såg jag de andra killarna och tänkte att det vore lite taskigt om jag inte kramande och sa hej till de också. Harry släppte så småning om motvilligt taget. Jag gick fram till Zayn och sa hej och allt det där, kramade honom och gjorde det med Liam och Louis också… när alla andra träffade deras ”killar” så gick jag och ställde mig bredvid Niall som stod lite ensam.

– How are you Niall? Frågade jag och han blev så rädd att hon hoppade till när jag lade en hand på hans axel. Sedan log han.

- I’m fine! Just a bit tired after the concert! Sa han och lade en hand på min axel. And you? You must be feeling really great! Sa han och skrattade när han såg att El bokstavligt talat hoppade in i Louis famn när han var påväg att krama henne.

– Yeah, I am. Sa jag och log mot honom. Sedan fortsatte vi skratta åt Katt som helt flippade ut när hon såg Zayn, hon satte sig ner på golvet och började gråta. Zayn satte sig bredvid henne och frågade vad som var fel.

- WHATS WRONG?! NOTHING IS WRONG! NEVER! Hörde jag henne säga och hon log mot honom och började skratta. It’s just, so unberlivible! Sa hon sedan och Zayn lutade huvet bakåt och skrattade för full hals.

A/N: venne riktigt varför jag älskar den häe bilden men den är otroligt fin :O han ser så liten ut jämfört med nu... <3 dör av hans gorgeusness haha :P aja hoppas ni tycker kapitel 1 av den här var bra! vänta in nästa kapitel! haha, älskar er! //Elsa <3