Twilight & Tivoli sa åt oss att följa med dem. De sa inte vart men vi följde med i alla fall.

-Här är det. Sa Tivoli och öppnade dörren till ett stort rött hus. Vi gick in i huset. Det fanns bara ett rum därinne. Inne i huset var det även större än det såg ut att vara utifrån, det var gigantiskt.

-Wow. Sa Peanut-butter förundransfullt.

-Är det här ni bor? Frågade jag.

-Nej detta är bara ett litet uthus. Sa Tivoli.

-Vaaa? Vart  är det riktiga huset då? Frågade jag.

-Huset? Det är en liten bit bort... Det är ganska stort... Hmm okej vi går dit men tappa inte bort er... Mumlade Twilight.

 

När vi gått i ungefär två timmar såg vi världens, nej universums största hus. Det var en skyskrapa med glas-fönster i alla möjliga färger. Vissa var genom-skinliga, andra suddiga... Det fanns släta fönster, buckliga, vad du än kan tänka dig. Och höjden på det kolossala tornet! Den var hög som sju Empire state Building.

 -Ni måste skoja! Skrek jag med förundran i rösten.

-Nope! Men ni får klämma in er... Det finns bara plats så ni får typ två våningar var. Sa Twilight.

-Aaaaaaaah! Skrek jag och flaxade med vingarna.

-Vad är det? Ropade alla.

-Eeeh jag glömde bort... Sa jag.

-Okej kom så går vi in. Sa Tivoli.

-Nu kom jag på det! Aaaaaaaah! Nä... Jag glömde bort det... Igen. Sa jag besviken. Vi gick in i "huset". En apa med röd hatt och kostym kom fram till oss.

-Tjena Tivoli & Twilight... Vilka är de nya? Frågade apan.

-Vi är Mr.Cool och Peanut-butter. Sa vi i en mun.

-Ok så... Tja jag är Hades. Ursäkta röran men det har varit översvämmning på tionde våningen och... Eh kolibrier är inte lämpade för vatten. Och en åsna på 259:de våningen råkade svälja ett sugrör och dog i kvävning... Sa apan ursäktande.

-Hades! Röt Tivoli, Skräm dem inte nu.

Det plingade till i en rektangulär  låda med dörrar. Dörrarna öppnades och där stod en giraff i klänning och en hyena i en blå tröja och ett par gröna shorts. De gick fram till oss.

-Bonjour, jag heter Pearl och det här är Clown. Sa giraffen.

-AAAAAAH EN CLOWN! DÖDA INTE MIG, DÖDA DEM DE ÄR INTE LIKA AWESOME SOM JAG! Skrek jag i panik.

Clown-hyenan började skratta högt.

-Haha! Jag heter Clown men jag är ingen psykad-mördare! Sa Clown medans han skrattade så han grät.

-Jaha. Sa jag surt och gjorde en trumpen min. Det värsta som kunde hända va ju att ha fel.(Det händer nästan aldrig mig men i alla fall)

-Han är rädd för Clowner & Stolar. Viskade Peanut-butter till de andra.

-Hey! Det där hörde jag! Sa jag irriterat och slog till Peanut-butter i bakhuvet.

-Aj! Sa Peanut-butter och lipade åt mig. Tivoli, Twilight, Pearl & Clown gick utan att säga ett ord.

-Jaha... Ni kan väl följa med mig då till era rum. Suckade Hades. Han tog till "pling-lådan". I "pling-lådan" fanns det många knappar och blinkande lampor. Det påminde faktiskt ganska mycket om "plåt-burken". Hades tryckte på några knappar med olika symboler på. Det gick jättesnabbt uppåt.

-Jag vill inte flyga mer! Grät Peanut-butter.

-Vi flyger inte, vi åker i en hiss. Sa Hades och flinade åt Peanut-butters dumhet.

-Ha, det kunde väl vem som helst lista ut. Sa jag och flinade också. Men ärligt talat hade jag aldrig sett en hiss förut. Några minuter senare stannade hissem och Peanut-butter slutade gråta.

-Är vi... Är vi framme? Frågade han försiktigt medans han torkade bort tårarna.

-Ja, äntligen. Sa Hades som vid det laget var väldigt trött och irriterad på honom... 'Host' (oss)... Två apor som såg exakt ut som Hades stod i ett hörn och disskuterade något viktigt.(tror jag)

-Tjena brorsan! Sa en av dem. 

-Det här är mina bröder Zeus och Poseidon, vi är trillingar som ni kanske ser. Sa Hades. När vi kom närmare så man kunde jämföra dem såg man att Hades hade mörkast päls, nästan svart. Zeus päls var däremot blond och Poseidon var hade ljusbrun päls.

-Hej. Hälsade jag och Peanut-butter.

-Kom så går vi vidare. Sa Hades.

-Nej låt oss ta över nu, det är ju vi som är proffsen på höjder. Sa Zeus och kastade en banan på Hades.

-Okej då... Men det är 'du' Zeus som gillar höjder, inte 'ni'. Muttrade Hades.

-Kom nu. Sa Poseidon. Vi gick in i en korridor som hade lussebulle-gula väggar och luktade kardemumma. På väggarna hängde små korgar med blommor i och tavlor med alla möjliga konstiga motiv, som tillexempel, Mona Lisa som en åsna.

-Det är LejonDaVinci som har målat Åsna Lisa. Sa Zeus och lät lite avundsjuk.

-Wow, nästan bättre än orginalet. Sa jag skadeglatt, fullt medveten om att Zeus bara blev surare

.-Jaha, vi går väl vidare då. Sa Poseidon i ett försök att muntra upp Zeus men det lät bara ynkligt. Vi kom fram till slutet av korridoren och fram till en dörr. Poseidon öppnade dörren. Innanför fanns ett litet rum med ljust gräddfärgade väggar och mörkt trägolv. Det fanns två små sängar och ett litet kök. Rummet var väldigt ljust och luktade kakao och vanilj. I rummets bortre ände fanns två dörrar, den ena var till toaletten och den andra till garderoben.

-Ni får stanna här tills vi vet vart vi ska placera er. Sa Zeus som var på bra humör igen eller bara var glad att han snart skulle bli av med oss.

-Men... Men... Stammade Peanut-butter.

-Men vadå? Undrade apbröderna.

-Men Pavlova sa... Började Peanut-butter men blev avbruten av Zeus.

-Pavlova hit och Pavlova dit! Ja jag säger då det, att det har minsann aldrig varit nå' vett i den förbaskade pälsbollen! Vad sa han nu då? Att ni skulle till Hawaii? Frågade Zeus.

-Nä han sa att vi skulle hämta nån zhing-zhang.. Whatever mineral. Sa jag.

-Vet ni enns vad han jobbat med och åt vem? Frågade Poseidon.

-Han jobbar åt...öh... Jane! Sa jag, stolt att jag kom ihåg det.

-Vet ni vem Jane är då? Undrade Poseidon.

-Är detta nån dum frågesport eller? Frågade jag irriterat.

-Nej vem är Jane? Frågade Peanut-butter.

-Om man ska förklara kort så... Är hon typ en hamster som förvandlas tillen fisk när hon är ledsen.

-Okej...Nooooormalt? Sa jag.

-Ja väääääääldigt. Härmades Zeus och hånlog.

-Hon vill förstöra världen också, hon tror att hon kommer få reda på vart universum kommer ifrån då. Sa Poseidon.

-Men... Men vart kommer vi egentligen ifrån då? Frågade Peanut-butter.

 

Samtidigt någon stans långt borta: 

 

-De kommer få reda på det! Sa en flicka vid namnet Leah oroligt. Leah var ungefär 15 år men var ganska lång för sin ålder ch brukade misstas för att vara äldre. Hon hade tunnt svart hår och mörkbruna ögon. Hon var raka motsatsen till sin syssling Kate. Kate hade guldblonda lockar och babyblå ögon. Hon var också 15 men inte så lång, snarare ganska kort. 

-Nej, ännu finns det hopp!Chansen att de får veta är väldigt liten. Sa Kate.

-Jag hoppas det ja. Muttrade Leah och drog långsamt ner den sol-liknande lampan och lät "månen" och "stjärnorna" skymta över horisonten...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En annan lampa började lysa och motorerna startade. Jag tror Pavlova sa något om "Trevlig resa" innan skärmen blev svart men det bullrade så mycket att vi knappt hörde något. Efter en stund kollade jag på klockan. Den var 15:11. Mellisdags! Vi åt en burk konserverad spenat eftersomdet ver det enda vi hittade. Spenaten smakade dock som konserverat bil-däck från 1850-talet.

Det hödes ett ljud från golvet: "Chingkapliiiiiiing!" det var en mobiltelefon. Plötsligt ändrade den signal: "Iåååiåååzoompiiiiiiiiblipblipchingching" jag tog upp den och tryckte på 'svara-knappen'

-Hallå? Sa jag in i luren.

-Glurp wöö lalalala ding. Svarade en mystisk röst. Jag tyckte inte att den mysktiska rösten var vär nån av min tid så jag la på...

 

Det gick dagar och veckor och tillslut hade det gått en månad.

 

Vi åt gröt som hade samma smak och konsistens som klister till middag. Vi skulle precis gå och lägga oss när den store skärmen (som tydligen kallas TV) lystes upp.

-Tja polarn! Sa Pavlova och gjorde ett peace-tecken.

-Vem är det som vill förstöra jorden egentligen? Frågade Peanut-butter. Bra fråga, jag hade själv undrat det länge men jag hade lärt mig att man fick el-chocker om man frågade för mycket.

-Jane... Pavlovas röst lät mekanisk och vördnadsfull.

-Vem? Frågade jag.

-Jane! Pavlova skrek det högt och skrämt.

-Jaha... Muttrade jag.

-Ni landar om tio minuter... Ni kan förbereda er sålänge... Rösten var uttryckslös när han sa det.

Tv:n blev svart. Jag sprang ut ur rummet och slet åt mig en rymd-dräkt. Den var ungefär 2 decimeter förstor på både längden och bredden och det var nästan omöjligt att få på sig hjälmen. När vi väl satt på oss rymd-dräkterna bokstavligt talat dra oss fram på grund av allt typ som släpade i marken.

-Puh, va jobbigt! Sa Peanut-butter vars rymd-dräkt var jätteliten.

-Det är faktiskt jobbigare för mig än för mig än för dig! Sa jag surt. Vi gick ur rymdraketen och ner på månen. Man var väldigt lätt så även en ståtlig pingvin som jag skulle kunna flyga.

-Roarrrrrr! Hördes det från en grotta. Det var den mystiska rösten.

-Kom så drar vi! Ropade jag till Peanut-butter som hoppade runt.

-Nej titta, skoj! Wee ho, wee ho! Skrattade Peanut-butter. Jag misstänkte att han druckit nåt olämpligt. Fast då hade jag också gjort det, för båda drack juice-pulver utspätt med vatten till frukosten. Den mystiska rösten morrade och kom närmare. Jag var bara lugn och Peanut-butter fick panik.(Hehe okej jag skojade lite... Det kanske var tvärtom...) 

-Aaaah Aaaah! Skrek jag och sprang runt i cirklar. Rösten kom ännu närmare. Plötsligt sprang jag in i en vägg och allting blev svart.

 

Jag vaknade av att Peanut-butter hoppade på min mage.

-Titta, titta ett rymdmonster! Kan vi behålla honom? Frågade han och pekade på den gigantiska gröna jätte-lurviga hunden bakom sig.

-Absolut inte! Det är ju livsfarligt! Skrek jag. Då såg jag på hunden igen. Den hade ett halsband som det stod "Boss" på.

-Grr! Morrade Boss.

-Fin vovve... Plats sitt. Sa jag långsamt och bestämt. Boss satte sig genast. "Wow det funkar" tänkte jag.

-Voff voff! Skällde boss glatt.

-Jag pingvin... Han ekorre... Du monster. Förklarade jag.

-Voff voff... Mjau? Skällde och jamade Boss undrande.

-Pingvin inte katt! Sa jag surt.

-Äh chilla han är bara 300 år gammal... Va snäll mot valpen. Sa en röst bakom oss.

-Aaaaah! Skrek jag och Peanut-butter i kör.

-Hey ta det lungt det är vi! Sa en annan röst. Där stod tre av djuren som blivit bortförda.(Inte räknat med mig och Peanut-butter)

-Wow this is so awesome! En pingvin! Ropade en vittiger, Tivoli.

-Det är ju Peanut-butter och Mr.Cool! Sa fladdermusen Twilight.

-Weeey vi har saknat er friends! Sa Misse 3.

---

---

A/N:Hope you like... Haha... Märks att jag var ganska MKT Twilight nörd på den tiden? TEAM JACOB! Haha nej... Actully är jag Team Seth hehe... Alla som läst Breaking Dawn och sett Eclipse vet hur sjukt aboreble han är! Längtar till Pt.2 iaf. En annan film jag vill se är Cathching Fire. Det är uppföljaren till Hungergames. Den kmr dock först om 2 år och ska bli uppdelad i två delar så del två på andra filmen kmr om 3 år... Grrr dumma film bolag! Sen finns det ju filmer som redan kommit ut som jag vill se, tex. Ice Age och Batman. Hehe konstiga filmval, jag vet. Längtar även till när The Hobbit kommer, älskade boken när jag var liten och älskade även Sagan om Ringen filmerna(BÖCKERNA MED... Även fast det va ett tag sen som jag läste dem) okej hur kom jag enns in på det ämnet? Haha :D Luv yah <3 Another World & Stand Up/Ebba

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 1&2:

 

Det var världens chock för mig. Jag menar jag visste ju att det skulle hända, alla blev bortförda, men vad som skulle hända sedan visste ingen. De var bättre än de flesta trodde. De flesta trodde att det var som andra världskriget, att alla som fördes bort blev dödade.

 

Det hade varit en vanlig måndagsmorgon, alla hade fått mat klockan åtta och sen var det bara att vänta på de "vita rockarna".(Det var såklart inga vandrande vita rockar, men tjejerna som hämtade oss hade alltid på sig vita rockar)

-Hoppas de bara tar en person med sig, sa Elli. Elli var den enda elefanten där. (Vi kallar oss själva för personer, vi har faktiskt också känslor!)

-De kommer ta minst två för det sa de förra veckan, sa Peter och Polly 2 upprepade det. Peter var en liten men väldigt självständig panda och Polly 2 var en papegoja som följde honom överallt. I hörnet av rummet satt en katt vid namn Misse 5 och även en hund som heter Duck. (Kul för honom...) Duck kom från USA och var väldigtstolt över det. Han hade nämligen varit en jakt-hund och fått många, många priser för det. Misse 5 däremot var den femte katten på ett år som hetat Misse. Misse 3 hade varit min favorit men han hade bara stannat i två veckor.

 

När de vita rockarna kom hoppade till och med den lilla bruna ekorren Peanut-butter ned från sitt tröd och jätte-spindeln James (som var väldigt, väldigt hårig) och skallaerormen Victoria kom in till vår bur från grann-buren. James var sur för han hade inte fått sin frukost. Han gick närmare Peanut-butter och visade sina giftgaddar.(Om han åt honom kanske han skulle bli mindre butter!) Men precis innan James åt upp honom fick han en spark i huvet och två käftsmällar av mig.(Det är väldigt praktiskt att ha  vingar då, om man ska slå någon) Ungefär tio sekunder senare öppnar de "vita rockarna" vår bur.

-Vi tar "Nuttie", sa den första och plockade upp Peanut-butter.

-Ja, och lilla "Mister Pingu" här, sa den andra och satte på mig nåt sorts koppel. Jag har aldrig blivit så förolämpad! För det första heter jag faktiskt Mr.Cool, inte "Pingu" och för det andra höll jag faktiskt på att spöa upp James! Hon kunde ju väntat tills jag var klar. Till råga på allt höll de på och gullade med mig och sa saker som: "Vem är mammas lilla pingvin? Jo du är mammas lilla pingvin." Hur respektlös kan man vara? Inte mer än henne i alla fall. Vi kom till slutet av korridoren och där blev vi inkastade i en plåtburk.

 

Det var kallt i den så kallde "plåtburken" men det passade mig bra. (Duuh alla pingviner gillar när det är kallt) En lampa tändes och en stor platt sak började lysa. Plötsligt syntes en bild på den platta saken. På bilden var Pavlova, en röd panda som blivit bortförd dagen efter jag föddes, alltså två år sen.

-Hola amigos! Det är jag som bestämmer här och ni ska ut i rymden, coolt va? Sa Pavlova och tog upp ett papper med en smileys på.

-Varför ska vi ut i rymden? Frågade Peanut-bitter fundersamt.

-För att ni blir dödade annars, eller oj jag kanske ska berätta det... Ni kommer dö i alla fall... Boss gillar inte nya djur och när ni kommer ut i rymden till månen kommer han försöka att döda er! Sa Pavlova  och härmade Peanut-butters pipiga röst.

-Woho! Jippi, vi kommer dö! Sa jag sarkastiskt.

-Ten...Nine...Eight...Seven... Sa en datorröst.

-Hur stänger man av den här dödsmaskinen! Skrek jag och viftade med vingarna i panik.

-Ta det lite chill bro! Just testing, you know! Och visade alla sina vita vassa tänder i ett elakt flin.

-Vad ska vi egentligen göra i rymden? Frågar jag och sparkar till en stol.

-Jo det är såhär Mr.Pingu... Började Pavlova.

-Jag heter Mr.Cool, inte Pingu, Cool! Avbryter jag honom ursinnigt.

-Woah, ta det lungt polarn... Asså 'coola' ner dig lite liksom... Som jag sa ska ni ut till månen och där ska ni hämta en speciell mineral. Den heter zhing-zhang-zoo-zoo. Sa Pavlova lungt, helt oberörd av mitt "lilla" utbrott.

-Hur sjutton ska vi kunna veta att det är den där zhing-bla bla bla mineralen? Frågar Peanut-butter och det är nog den första vettiga frågan han ställt. Någonsin.

-Tja... Det är ganska enkelt att lista ut förstår ni. Det är nämligen så att de finns i en kista som är gömd i Boss's "hem". Svarar Pavlova stöddigt.

-Är det inte han som kommer vilja döda oss? Frågar jag nervöst och Pavlova nickar. Han skulle nog inte se så självsäker ut om någon gav honom en läxa...