Kapitel 10

I would swim all the oceans just to see you smile

Daisys Perspektiv

Jag kände hur tårarna brände i ögonen och jag ramlade ner på golvet. Jag såg att Harry kokade av ursinne och att pappa var påväg att slå till mig igen. Men innan han hann göra något så hade Harry slagit till honom och så satt pappa också på golvet. Vad som hade sett ut som en rolig fest hade visat sig bli en katastrof. Liam var den första som ingrep. Han ropade på security och de fick bära ut pappa härifrån. Louis, Niall, Zayn och Mamma stog runt om mig och frågade hur det var med mig, om bebisen var skadad, om någon skulle ringa ambulansen eller om någon skulle köra mig till sjukhuset. Jag sa att allt var bra. De verkade tyvärr tro på mig så de backade undan. Harry kom rusandes mot mig med tårar rinnande ner för kinderna. Han drog in mig i en stor bamsekram och jag släppte allt. Lät det flöda. Jag började gråta mot Harrys axel och han stog bara där och kramade mig. Han visste att det inte var någon mening att säga något efter vad som hade hänt.

Liam och Louis sa till alla att festen var slut och att alla skulle gå hem. När mamma gick så fick jag en medlidsam blick från henne och en slängkyss.

Jag och Harry stog fortfatande och kramade om varandra när alla hade gått.

- I’m so sorry babe. I’m so sorry. Sa Harry om och om igen. Efter att sagt hejdå till Louis, Liam, Niall, Zayn, El, Dani och Katt så åkte vi hem. El, Dani och Katt skulle stanna en vecka så jag behövde inte oroa mig för att inte hinna träffa de i alla fall.

När vi kom hem så satte sig Harry i soffan och jag satte mig bredvid honom och la mitt huvud på hans axel.

- I’m sorry for tonight Daisy, I really am. Sa han och kollade på mig med en hundvalps ögon.

- Yeah, me to babe. Me to. Sa jag och satte på tv:n.

- But I still got you a present. Sa han helt plötsligt när vi satt och kollade på 2 ½ men.

- Harry, you didn’t have to you know… Sa jag och tittade på honom.

- It’s not just a present babe, it’s a future. Sa han och tog fram en blå liten sidenask ur bakfickan. Oboy, det här kan bara gå uppåt. Han öppnade den och där låg det en ring. Den var i silver och det satt en massa diamanter runt den och i mitten så satt det en större diamant.

– Harry, it’s beautiful… Sa jag och fick tårar i ögonen. Sedan ställde han sig upp och gick ner på knä framför mig.

- Daisy Amanda Adams, will you marry me?

– YES!!!! Sa jag och nästan kastade mig in i Harrys famn.

– Really? Frågade han och man kunde verkligen se hur glad han var. Vem hade påstått att Harold Edward Styles hade varit en kille som bara ville ha sex med tjejer?!

- Yes, really Harry, YES! HAROLD EDWARD STYLES I LOVE YOU! Nästa skrek jag och tryckte mina läppar mot hans. Jag bubblade av lycka och ville aldrig att det här någonsin skulle sluta. Aldrig, aldrig, ALDRIG! Men Harry ville så gärna se på en film så jag gav efter och kröp upp i hans knä medans vi kollade på The Notebook. Jag kände mina ögonlock bli lite tunga och jag kunde inte hålla de uppe. Jag somnade, lycklig i Harrys knä. Inte nu längre min pojkvän utan min ”fästman”. Jag är världens lyckligaste tjej…

Kapitel 11, I want to be loved by you

Daisys Perspektiv

 Jag vaknade av att jag hade otroligt ont i ryggen. Jag märkte att jag hade somnat i Harrys knä igår kväll så han hade suttit kvar för att inte väcka mig. Nu halvlåg han under mig och jag klev försiktigt upp. Jag gick mot köket och gjorde iordning frukost. Jag började steka ägg och bacon. Harry hade lärt mig – efter många dagar – att laga bacon så nu blev de inte brända längre. Efter att ha stekt allt och rostat några toast satte jag mig vid bordet och kollade på klockan. Den var bara 8 så Harry skulle nog inte vakna på någon timme så då hade jag lite tid för mig själv.

Efter att ha ätit upp frukosten och diskat allt så gick jag ut till stranden och la mig ner för att sola. Det var fint väder och säkert 20 grader i skuggan.

Efter ungefär en timme så gick jag upp till huset igen för att duscha och byta om. När jag kollade mot soffan så låg fortfarande Harry och sov. Gulligt.  Jag tänkte igenom gårdagens kväll när Harry hade friat till mig och allt det där. Jag kände mig så lycklig. När jag klev ut ur duschen så hörde jag att min mobil durrade till. Jag hade ingen aning om vem som kunde ha messat mig nu, det borde inte vara någon av killarna i alla fall. De är oftast inte vakna förrns vid senast 10, 9 om de måste. Och klockan var inte mer än halv 10 så jag tvivlade på att det var någon av de. Inte heller Dani, El eller Katt brukar messa så tidigt om det inte är något viktigt. Jag skyndade mig att se vem det var bara för att se att det var mitt ex. Duke.

”Hi Daisy! I know I was the one that broke up, but I want you back…”

Okej så det där sved. Killen som hade dumpat mig för min ex-bästa vän ville ha mig tillbaka… undrar varför. Kanske hade hon vart otrogen mot honom? Och varför just nu? Men jag hade ju såklart inga planer på att ta tillbaka honom. Jag hade redan en ”man”, och en unge påväg.

”Hi Duke. Sorry but you are too late. I have a boyfriend and I’m pregnant. Hope you have a good life. And oh, wasn’t Katie good enough for you? Did she cheat on you or something like that?! Man that’s looooow.”

Skrev jag tillbaka med noga utvalda ord. Jag tänkte att det där med Bofriend/Fiance inte var reda för media än så det var lika bra att inte säga något om det. Jag tryckte på skicka och gick sedan för att klä på mig. När jag kom tillbaka till min mobil så hade jag tre nya meddelanden.

Första: ”Daisy, I’m sorry for the thing with Katie. She wasn’t the one. You were, all the time.”

Andra: “Daisy, plz take me back, I’m begging you.”

Tredje: “Fine, ignore me, do that, the I’ll just come over to you instead.”

Det här kunde INTE vara bra. Att han skulle komma hem till mig betydde att han visste vart jag bodde, och att jag skulle behöva träffa honom igen. Han som hade orsakat så mycket smärta i mitt liv.

Jag gick och väckte Harry och berättade läget för honom, det var lika bra att han var beredd, ifall Duke skulle ”försöka sig på något”.

- Do you want me to punch him or something? Frågade han och spände sina muskler.

– No, just akt lika a normal fiance Hazz. Skrattade jag och fem minuter senare så knackade det på dörren. Jag andades in djupt och tittade på Harry. Han gick och öppnade och framför honom så stog han. Duke. Precis som jag minns honom med hans blonda spretiga hår, hans blåa djupa ögon, och hans långa ben. Han kollade på Harry och spärrade upp ögonen.

- Is you that guy from the… the band? That One Direction boy band? Frågade han förvånat och jag gick fram bakom Harry och han la sin hand runt om min midja.  Sedan såg han min mage och spärrade upp ögonen ännu mer. De var som två golfbollar.

– Yeah, I am. Svarade Harry vänligt men släppte inte in honom. Inte än i alla fall.

-Daisy, I thought you joked about being pregnant just to have a reason not to see me. Sa Duke sedan och log nervöst mot mig.

- Hehe, nope, no joke, I’m on the 6th month. Sa jag och tog Harrys hand och tryckte den hårt. Han tryckte tillbaka och Duke såg på oss med besvikna ögon.

- Well... I better be going... Sa Duke sedan och backade några steg. Han vände sig om och var påväg att gå, när han helt plötsligt vände sig om igen.

- Daisy, please just let me talk to you in one minute? Frågade Duke och det lät som om han verkligen var desperat. Jag släppte Harrys hand lite och gick mot Duke. Harry kollade på mig och jag gav han en blick som sa "Harry, jag ska bara prata med honom, inget kommer att hända.". Han släppte motvilligt taget och kysste mig lätt på läpparna innan jag gick iväg en bit med Duke. Vi gick ner vid stranden nedanför huset.

- So why did you come here Duke? Frågade jag, lite arg över att han inte kunde fatta att jag inte ville ha honom längre.

- I just wanted to tell you that... i love you Daisy. Mumlade han och gick närmare mig. Vi hade stannat och jag glodde argt på honom.

- So you think you can just walk into my life and think you can start it all over again don't you?! And what was the problem with Katie? Didn't she have the right eye color?! Jag började bli riktigt arg och jag spände käkarna och gick därifrån.

– Daisy! Wait! Ropade Duke efter mig. Han tog tag i min arm och drog mig intill sig.

– don't you dare Du- innan jag han säga något mer så hade han tryckt sina läppar över mina. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte slita mig loss. Han var för stark. Tillslut så släppte han och jag gav han en hård örfil.

- WHY?! DID YOU DU THAT?! Nästan skrek jag rakt i hans ansikte.

– I'm sorry Daisy... Började Duke. Men jag ville inte höra mer. Jag gick där ifrån in mot huset och smällde igen dörren och låste den.

– Harry?! Ropade jag men inget svar. Skit.

- HARRY?! PLEASE! YOU DON'T BELIVE THAT I WOULD DO THAT TO YOU DON'T YOU? HE KISSED ME! I TRIED TO PULL AWAY BUT HE WAS TOO STRONG... HARRY PLEASE?! Skrek jag rakt ut i huset och fortsatte leta efter honom. Jag ville inte att det skulle bli såhär. Snälla gud låt det inte bli såhär.

Kapitel 12, If I’m louder, would you see me?

Daisys Perspektiv

Tillslut så hörde jag låga snörvlanden komma från ett av gästrummen. Jag gick in och fick se Harry stå med ryggen mot mig. Han vände sig om och jag såg att hans ögon var rödgråtna och hans kinder var blöta och fuktiga.

- Harry I swear... I would never do that to you baby. Sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina egna kinder.

– Can I trust you? Svarade han lågt och kollade på mig med sina gröna sorgsna ögon.

-ofcourse you can trust me. Svarade jag lågt och gick fram till honom.

Han log lite mot mig och jag log prövande tillbaka.

- I know I needed to be prepared, you said that yourself. But I didn't knew what it was going to feel like, when someone else than me kissed you. It really hurted. Snyftade han och lutade sig mot min axel. Jag smekte honom på huvet, på ryggen och jag antog att han förlät mig. En tung vikt lyftes av mina axlar och jag kunde andas normalt igen.

Jag tog sedan upp hans huvud mellan mina händer och kysste honom. Han kysste mig tillbaka och Duke var ett utsuddat minne.

Vi gick och la oss tidigt den kvällen eftersom Harry hade en intervju nästa dag då han skulle avslöja att vi var förlovade, och jag skulle följa med. Harry visste vad jag tyckte om intervjuer men jag hade gått med på den här eftersom Harry hade frågat, bönat och bett. Det var så svårt att säga nej till en sån blick och det var väl dags att media fick ta några bilder på min mage haha.

Harrys Perspektiv

Jag visste att Daisy inte gillade att vara med på intervjuer, men jag ville verkligen att hon skulle vara med på den här. Det var nu jag skulle visa upp henne för världen och säga att ”det här är tjejen jag ska gifta mig med och skaffa en massa ungar med! Hon är min framtid!”.

Vi satt vid frukostbordet och åt frukost när det plötsligt ringde på dörren. Jag hoppas att det inte var han Duke, för om det var han skulle jag slå till honom. Hårt. När jag gick till dörren för att öppna insåg jag att det bara var Louis.

– Hi mate, what’s up? Frågade jag och kollade bakom honom.  Där stog Elenanor, Danielle och Katt.

- They forced me to drive to your house. Skrattade han.

– Hi Harry! Ropade tjejerna och jag vinkade tillbaka och log.

- Hi girls! Are you going to the interview also? Frågade jag och kollade in i huset efter Daisy.

- Yeah, we are actually, but we thought after the interview Daisy and we could all go shopping. Sa Elenanor och log.

- Daisy! There are some guys that want to see you I think! Ropade jag in i huset och Daisy kom rusande, så gott det gick när man var gravid.

– Hi girls! Skrek hon och de sprang och kramade varandra. De började prata om när Daisy skulle få sin baby och vad han skulle heta osv osv.

– His name is Lijam. Sa hon stolt och klappade på magen. Alla tjejer ”aww”-ade och frågade ännu mer frågor om babyn och om hon ville gå ut och shoppa idag.

– Yes! That would be great! Sa hon och log sitt bländade leende. När hov hade bytt kläder och fixat sig lite så åkte vi alla iväg till intervjun. Dani satt i min bil med Daisy och höll henne sällskap medans de andra tjejerna satt med i Louis bil.

När vi var framme så gick alla ut ur bilarna och gick in i byggnaden som var stor och grå. Ganska tråkig såg den ut utanpå men när man kom in så var det olika färger överallt och en liten lobby vid ingången. När vi kom in till våran scen som vi skulle vara på (tv-intervju) så ställde sig tjejerna backstage och väntade på att vi skulle säga till de att komma upp. Jazz (Nialls tjej) hade vi mött här eftersom hon hade åkt med Niall och de andra i Pauls bil eftersom ingen av de hade körkort.

Daisys Perspektiv

Innan vi gick upp på scenen så satt vi i ett rum precis bredvid och tittade på intervjuen där. Det var mysigt med två stora soffor och vi satt alla och pratade. Jazz hade kommit med Niall och de var verkligen ett fint par. Hon var (tack och lov) kortare än honom så det var ett + i kanten. Men hon var också jättesnäll. När ämnet om killarnas tjejer kom upp så ställde vi oss upp och gick in backstage igen bakom scenen. ”So Harry, how are your girlfriend?” hörde jag intervjuaren fråga. Tack och lov var det en kille, alla tjejer som intervjuar brukar oftast ge mig och tjejerna iskalla blickar och typ inte prata med oss, men om det var killar så babblade de på nästan mer med oss än om killarna.

”Well, she’s great, and she and the other girls is actually here today!” hörde jag Harry säga och väntade på att intervjuaren skulle säga åt oss att komma ut.

- Well come out here then girls! Don’t be shy! Sa killen och vi gick ut. Jag såg att killarna satt i en soffa och det fanns en till bredvid de som var lite större. När jag kom ut på scenen så såg jag alla blickar klistra sig fast på mig och min mage och det här var därför jag hatade intervjuer. Alla kollar på en. Det kändes till och med som om man kunde känna de framför tv rutan stirra på mig.

Jag satte mig bredvid Eleanor och Jazz.

- Hi girls! Sa intervjuaren och presenterade sig som Clarc.

Vi mumlade hej tillbaka och jag tittade på Harry. Han log mot mig och jag kände mig lite lugnare. För tillfället.

- Wow Daisy! You have grown! Sa Clarc och tittade på min mage och gav mig ett påklistrat leende.

- Yes! Uhm, i’m on the 6th month. Sa jag och skattade lite.

- Guess it’s going to be a gorgeus baby! Is it a boy or a girl Harry? Frågade sedan Clarc.

- It’s a baby boy. Svarade Harry och log stolt.

- Well I guess your girlfriend is very happy then. Sa Clarc och log mot mig och sedan Harry.

- Yeah, I think she’s happy. But if you don’t mind, I have to correct you on the girlfriend. Because she’s my fiancée. Sa Harry lätt och visade upp sitt finger med ringen på. Sedan höll jag upp min hand också eftersom jag var väldigt stolt över min ring och ville att alla skulle se den. Och tro mig. Alla såg den.

När jag hade kommit hem från shoppingturen så hade jag fem påsar i varje hand och det mesta var babykläder och leksaker till Lijam. Jag gick innanför dörren och ropade till Harry att jag var hemma. Inget svar. Jag ropade igen, men fortfarande inget svar. Jag började bli orolig och undrade om det hade hänt något med honom. Jag gick ut igen och ropade på honom.

- HARRY?! WHERE ARE YOU? Skrek jag över hela tomten. Jag var påväg att gå in igen när jag såg han ligga på bryggan. Tack och lov vilken lättnad. Men lättnaden varade inte länge. För när jag kom fram till honom så såg jag att han var helt blodig i ansiktet och hade en blåtira.

- OMG! HARRY! Skrek jag igen och skakade om honom försiktigt. Han öppnade ögonen sakta och ett litet leende spred sig över ansiktet.

- Harry, Harry, Harry! What happend baby? Frågade jag och kysste honom lätt på läpparna.

- D-d-uu-Du-ke. Svarade han svagt och jag kvävde ett rent och gällt skrik. Hade Duke gjort det här? Hade han varit så avundsjuk på att jag var Harrys tjej och inte var hans tjej så han hade spöat upp Harry?

- Omg, Harry, wait I’m calling Lou. Sa jag och ringde snabbt upp Lou.

- Hello? Boo-Bear here.

-Hi Louis! It’s Daisy! Harry has got beaten up by my ex and he’s really hurt. Can you come and pick us up and drive us to the hospital? Frågade jag snabbt och horde hur Lou drog efter andan. Sedan hörde jag i bakrunden en dörr som slog igen och hoppades att han sedan var påväg.

- Sure. Be there in 5. Svarade han och la på. Jag försökte få Harry att stå upp och det gick sådär. Han kunde inte gå på ett ben och han la hela sin vikt på mig så det gick inte snabbt men på fem minuter så var vi uppe vid parkeringen och jag såg Louis bil.

Jag klev in med Harry i baksätet och Lou började köra.

- You look terrible mate. Sa Louis förskräckt till Harry och han nickade tillbaka eftersom han hade en spricka i ena läppen.

När vi kom fram till sjukhuset så hjälpte Louis mig att bära Harry och det gick lättare den här gången. Vi gick in och fick behandling på direkten. De sövde Harry och fixade alla hans sår. Han såg riktigt hemsk ut. Och medans han sov så tänkte jag att jag skulle ringa Duke och ge honom en livläxa.

- Helloooo? Han svarade efter andra signalen.

- Tell me why Duke? Det var lika bra att gå rakt på sak i sånna här tillfällen.

- Why I beat up your fiance? Oh well first of all: I hate him. Second: He doesn’t deserve you. Third: I love you. Som om han älskade mig om han spöade min framtid…

- Let me tell you this Duke. I’m pregnant so I have a lot of emotions in my body right now, but I don’t love you and will never love you after what you did to me. And Harry’s my fiance and if you really love me you should be happy for me. But I don’t care, just never come back into my life. After this call, you will never hear from me again, and if you try to call me or anything I will sue you. And DON’T tell me I wont because I can do it right now. Duke, I get if you’re mad att Harry because he have me but punch him is not going to make me love you. Innan jag la på så kollade jag om han fortfarande var där. Japp, det var han.

- I’m sorry Daisy… efter det så la jag på. ”I’m sorry” var allt jag behövde höra. Sedan tre minuter efter så fick jag ett sms:

”Hi babygirl! Heard Hazz got beaten up. How is he? Are you ok? Do you know who did it? xx” Det var från Eleanor och jag började skriva tillbaka:

”hi. the doctors are taking care of him right now so sitting outside and waiting for him to wake up. I’m fine. But do you really wanna know who hit him?... xx” jag skickade det och kollade in i Harrys rum. Doktorerna var fortfarande där inne och fixade till honom så han skulle se lite bättre ut. Det burrade i fickan och jag tog upp mobilen och kollade: ”1 new message from: Eleanor!<3”

”oh dont say that ”do you really wanna know”! you know I just want to know more then! Hope you’re ok. Go and get some coffe girl.” Hennes idé var inte så dum om kaffet men jag höll mig till varm choklad istället. Jag hade aldrig gillat kaffe.

”Duke” var det enda jag skrev tillbaka innan jag gick till cafeterian och köpte en varm choklad och en macka med ost och tomater. Sedan hörde jag min mobilsingal (det var Harry som skrattade) gå ingång och jag fiskade upp mobilen, kollade på displayeln: Elenanor, och svarade.

- Hi El…

”why do you think he did it?”

- I don’t know El, maybe he was jelly?

“ have you called him?”

- Yeah, and I told him that hurt my fiance isn’t going to make me love him so now he have something to think about.

“ Yeah I guess. I would like to go and smash the shit out of his head. Haha but how are you?”

- I’m fine El, just a little down. And you?

“ I’m good, but hey gotta go! Love you!”

- Love you too! Bye!

“bye!”

A/N: OK, be happy, har nyss lagt ut TRE kapitel på YSMH! var glada! anyway, så sorry för slåig uppdate men nu e det helg så ska fösöka uppdatera lite mer nu än vad jag brukar ;) hoppas ni gillar YSMH i helhet och KOMMENTERA SNÄLLA! vill så gärna veta vad ni tycker! anyway, ska sluta skriva nu å lägga ut ngt, antingen en bild eller ett videoklipp, får se ;)

Kapitel 9, Hold on to the feeling, and don't let it go

Daisys Perspektiv

Jag vaknade av att mitt alarm gick igång. Jag stönade och gick upp och gjorde mig iordning. När jag hade duschat, satt på mig kläder och fixat mig så väckte jag Harry.

- Harry, babe, we’re going to be there in 1 hour. Hurry up. Sa jag och ruskade honom försiktigt. Han vaknade inte. Jag provade att ruska om honom igen men inga rörelser. Då kysste jag honom och han svarade nästan direkt.

– That’s it Hazz, GET UP! Sa jag till honom kysste en gång till och skrattade. Han mumlade något om att han hade drömt någon otroligt bra dröm om en katt. Haha, jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Medans han gick in på toaletten så gick jag ner och gjorde frukost. Det blev en snabb frukost eftersom vi skulle vara där om 40 minuter.

Efter vi hade ätit så borstade jag tänderna och sedan så åkte vi iväg. Harry såg att jag var otroligt nervös så han tog min hand och så satt vi tills vi var framme.

Jag gick och sa mitt namn till tjejen bakom glasrutan och hon log vänligt mot mig och Harry. Han sa åt oss att vänta vid väntrummet så skulle doktorn komma snart. Efter ett tag så ropade doktorn upp mitt namn. Jag och Harry reste oss upp och följde henne genom en korridor, in till ett mörkt rum.

Jag la mig ner på bristen och hon smetade in kall gel på min mage. Nu var det äntligen dags att få reda på om det är en flicka eller en pojke. Jag hoppas på en pojke, som ska se likadan ut som Harry. Som den lilla pojken i min dröm. Lijam…

Doktorn avbröt mig,

- Do you and your boyfriend want to know if it’s a boy or a girl? Frågade hon snällt och kollade på mig och Harry. Jag tittade på Harry och han nickade.

- Yes, we would love to. Sa jag och tittade på Harry igen. Han log mot mig och jag såg en liten tår i ögonvrån. Han kom fram till mig och tog min hand på den sidan som doktorn inte var på.

Harrys Perspektiv

Min hand var alldeles svettig men Daisy släppte inte taget om den. Vi väntade spänt medans doktorn kollade igenom babyn en gång till för att vara säker på att hon sa rätt. Jag anade att det var en pojke men egentligen spelade det ingen roll, om det blev en flicka så skulle hon vara lika fin som Daisy. Men det spelade egentligen inte så stor roll, men-

Doktorn avbröt mig i mina tankar genom att börja prata,

- I’m pretty sure it’s a baby boy. Sa hon och jag kunde se hur hela Daisys ansikte lös upp av glädje.

– Lijam… Mumlade hon och kramade min hand.

Senare när vi hade kommit hem så hade Daisy gått upp för att ta en dusch för att få bort den sista gelen. Jag passade på att messa killarna så de kunde komma över. Jag fick återbud från Zayn och Niall. Nialls kompisar skulle vara här i stan idag så de skulle hänga, och Katt hade kommit för att träffa Zayn. Tyvärr hade inte El och Dani kunnat hänga med så Liam och Lou skulle i alla fall komma hit.

När Daisy kom ner så satt jag och killarna och småpratade om allt och inget. Jag hade inte sagt att hur det hade gått till killarna än, jag ville vänta på Daisy.

– Hi guys! Sa hon och log mot killarna. De log tillbaka och gick och kramade henne. Sedan så började hon prata,

- Did Hazz say that we were on the hospital today? Frågade hon och kollade på mig. De skakade på huvudena och tittade på mig. Jag log oskyldigt mot de och väntade på Liams reaktion.

- It all went well. The doctor said it was a boy. And we’re going to call him Lijam. Sa hon glatt och smekte sin mage, som om hon skyddade den. Jag kollade på Liam och såg att hans mun var halvt öppen och att en liten tår hade trängt sig förbi hans ögonlock. Jag skrattade och frågade hur det var med honom. Han log och sa att det nästan aldrig hade varit bättre.

- Oh little Lili is crying, come here! Sa Louis och gick fram till Liam och kramade honom och snart så stog alla i en hög och kramades.

När killarna hade gått så gick jag till köket för att fixa mat och Daisy gick och satte sig i soffan. Jag lagade köttfärssås och spagetti. När vi satte oss för att äta så började vi prata om hennes födelsedag nästa vecka.

- So what do you want to do on your 19^th birthday? Frågade jag fundersamt och hon kollade upp på mig med köttfärsås runt munnen. Gud så gulligt, j ag kunde inte låta bli att le lite.

- I don’t know. Maybe just go out and eat. I don’t want to do something special. Svarade hon och slickade sig sedan runt munnen.

- How about that we invite your friends and family to a restaurant? Sa jag och tänkte att Nandos skulle passa perfekt. Alla gillar ju nandos. Jag skulle kunna hyra stället för en dag.

– Yes! That would be great Hazz! Sa hon med munnen full av mat.

Daisys Perspektiv

Dagen på min födelsedag så åkte vi till Nandos en timme innan gästerna skulle komma. Vi dukade upp mat och fixade det sista. Efter 40 minuter så började gästerna droppa in och festen kunde börja. När jag såg El, Dani och Katt så sken jag upp och gick fram och kramade de. Vi började prata lite men sedan så kom Louis, Liam och Zayn så då gick jag tillbaka igen. Jag var jättenervös över hur pappa skulle reagera när han såg att jag var gravid. Det var han som alltid hade sagt till mig att inte bli gravid innan 18. Även fast jag nu var 19 så skulle han nog bli väldigt arg. Hoppas bara inte att han skulle slå till mig. Det hade hänt förut att han slagit till mig när vi har bråkat.

När jag såg att mamma och pappa kom in så tog jag Harrys hand och tryckte den hårt.

– I’m scared Harry. Mulade jag och han visste varför. Jag hade berättat allt en kväll då vi hade kommit in på föräldrar-ämnet. Han visste att min pappa kunde slå mig och han visste att min pappa var lite av ett psyk. Han ställde sig lite framför mig, men inte så han täckte magen.

- It’s going to be fine baby. If he hurts you, he will regret it. Mumlade han tillbaka. De gick mot oss och jag såg att pappas ögon brann av ursinne redan. Undrar hur det skulle bli när jag skulle börja förklara. När mamma såg mig så log hon och gav en varnande blick till pappa.

– Hi darling! Sa mamma och kramade mig löst. Hon hade aldrig varit någon av en mamma för mig, lite mer som en kompis.

- Hi mum. Hi dad. This is Harry, my boyfriend. Sa jag och försökte låta stadig på rösten även fast jag kände mig som ett vrak inuti.

- Hi Mrs. Adams, Hi Mr. Adams. It’s a pleasure to meet you. Sa Harry och lät otroligt charmig på rösten.

– Hi Harry. Sa mamma stelt och tittade sedan på pappa. Hon armbågade honom lite löst som att visa att han skulle börja prata men samtidigt att han skulle uppföra sig.

– Hm... Hi Daisy, hi Harry. Sa han enformigt och tittade sedan på min mage och de ursinniga ögonen flammade upp igen. Det verkade inte som han kunde hejda sig.

– DAISY! WHY ARE YOU PREGNANT?! Hans ord ekade över salen och det blev dödstyst. Jag hatade det här men jag var tvungen att säga något.

– Dad, I can expla- jag hann inte mer innan jag fick en hård örfil i ansiktet.

Kapitel 8, I can see that you're holding back those tears.

Harrys Perspektiv

Daisy var inne på femte månaden nu och hon var stor, stor. Bara fyra månader kvar alltså. Det hade såklart inte gått att dölja för media att Daisy var gravid. Inte nu i alla fall. Vi hade haft en intervju tidigare idag så då hade såklart frågan kommit upp.

- So tell me Harry. Is your girlfriend pregnant? Jag hade inte kunnat svara så Lou hade svarat åt mig.

- Yeah, she’s pregnant, and were here for you forever Daisy. Hade han sagt och tittat in i kameran med sitt charmiga ansikte. Sedan hade ju frågan om det var någon som var singel i bandet kommit upp också såklart. Alla hade sagt att de var tagna förutom Niall. Han hade bara sagt ”I’m single.” och tittat ner i golvet och rodnat.

– HARRY?! Hörde jag utifrån köket. Ljudet kom från Daisy såklart och det väckte mig upp ur min dag dröm. När jag kom in i köket så satt hon vid köksbordet, framför datorn. Hon rusade in i min famn och jag frågade vad som var fel.

- They hate me! They really hate me! They want me dead! Grät hon i min famn. Medans jag kramade henne så gick jag närmare datorn.

@wehate1dsgirlfriends:” @itsdaisyhere I litterly hate you! You slut! You fucking whore! You don’t deserve Harry! He’s too young to be a dad! Go and die motherfucker! You don’t deserve to live. ”

@onedirectionwithoutgfsiswonderful: “ALL HARRYS FANS HATES YOU! WHY DO YOU STILL KEEP TOGETHER?! HE’S LOOSING HIS FANS! GO AWAY FROM HIM @itsdaisyhere “

@ONEDIRECTIONhatetodaisy: “@itsdaisyhere I know that Harry has made you pregnant, but it was a big mistake, and the baby is going to be soooo UGLY! Lots of hate for you bitch! “

jag kollade ner på Daisy. Hon grät fortfarande men hon hade lugnat ner sig lite nu.

- Daisy, babe, don’t listen to them. They’re just jelly. They don’t deserve to be called fans if they not like my girlfriend. And the baby is going to be gorgeus. Sedan släppte jag henne, skrev ner namnen på en lapp bredvid datorn och loggade sedan ut från henne och loggade in på min istället.  Sedan började jag skriva in en tweet:

”@ONEDIRECTIONhatetodaisy , @onedirectionwithoutgfsiswonderful , @wehate1dsgirlfriends and everybody else that thinks that my girlfriend is ugly, don’t deserve me etc. THEN YOU ARE NOT A TRUE FAN. True fans are supposed to support me and the guys and our girlfriends so please stop sending hate to our girls, it’s breaking them.”

Jag såg Daisy kola över axeln på mig när jag hade skrivit klart.

– You didn’t have to say that you know… sa hon och kollade på mig med sina underbara ögon.

- But I wanted to. You’re my girl, I’ll do anything for you babe. Sa jag lågt och kysste hennes kind. Sedan ställde jag mig framför henne och la mina händer på hennes mage. Att veta att hon bar på vårat barn var helt otroligt.

– I hope it’s a boy. Sa hon helt plötsligt. Och kollade upp på mig, hon log och tittade sedan på sin mage. Sedan la hon sina händer över mina.

– I want a girl. Because then she will look just like you. She or he will be adorable anyway. Mumlade jag till henne och hon log stort mot mig. Sedan så tog jag bort händerna från hennes mage och rusade upp för trapporna.

Daisys Perspektiv

Medans Harry rusade bort från mig så stängde jag av datorn och ställde undan den i vardagsrummet. Sedan hörde jag snabba steg i trapporna igen och vände mig om. Harry rusade in i köket, bara för att rusa tillbaka in i vardagsrummet där jag var. Han höll några papper i ena handen.

– What’s that Hazz? Frågade jag. Han hade ett stort flin på läpparna.

- It’s our new home babe. We’re moving out. Sa han glatt och tittade på mig som spelade sur. Jag tror han gick på det för han kollade frågade på mig. Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Mitt ansikte sken upp och jag sprang in i hans famn.

– That’s awsome babe! Svarade jag och kysste han. Han kysste mig tillbaka sedan så visade han mig papprena. Det var ett stort hus vid stranden inte för långt härifrån. Huset hade en egen brygga och en egen strand och det var enormt.

Vi började flytta ut sakerna ur Harrys rum nästa dag. Vi fick hjälp av killarna så det gick ganska snabbt. Både Harry och Lou hade släpvagn så vi behövde bara åka två gånger var. När vi hade fått in allt i huset så åkte vi till någon möbelhandlare och köpte det som saknades.

En vecka senare så hade vi ett arbetsrum, två gästrum, två små sovrum, ett stort sovrum, två toaletter (en på varje våning), ett kök och ett vardagsrum på varje våning. Sedan så hade vi renoverat allt så allt var fräscht och snyggt. Det var bara ett rum som vi inte hade gjort i ordning. Det var rummet som vårat barn skulle få. Vi visste inte om det var en tjej eller kille än så vi vågade inte renovera det än. Men vi skulle snart få reda på det eftersom jag hade ett nytt möte med doktorn imorgon.

Harry låg och läste när jag kom in i sovrummet. Han kollade upp från boken och log mot mig. Jag gick och la mig bredvid honom och frågade vad han läste.

– It’s names for babies. Sa han och gav mig boken. Jag tittade igen om en sida snabbt.

- So what name do you think if it’s a girl? Frågade jag och tittade nyfiket på honom.

- Maybe Darcy, Hannah or Lolo… Sa Harry fundersamt.

– Gosh Hazz. I love Darcy… And if it’s a boy? Frågade jag och upptäckte att han var otroligt bra på att välja namn till babies.

- I was thinking Luke or… Sedan började han fundera medans jag hade det perfekt namnet på pojken.

- I think we should call him Lijam. Sa jag och han kollade på mig som om jag nyss hade kommit på en ny uppfinning som man skulle bli rik på.

- Lijam… It’s beautiful babe… If it’s a boy, his name will be Lijam.  Mumlade han efter en stund.

– I love you Daisy. Sa han sedan sömnigt.

– Love you to Hazz. Sa jag och släckte lampan. Jag var tvungen att få lite sömn nu eftersom det var en viktig dag imorgon. En väldigt viktig dag. Jag drömde om en liten baby den natten. Jag Hörde Harry ropa ”Daisy, Lijam och Darcy! Kom nu, maten är klar!” då såg jag den lilla flickan borta vid gungorna. Hon hade brunt lockigt hår och klara blå ögon. Men vem var Lijam? Då helt plötsligt såg jag en liten pojke komma springandes bakom mig. Han hade samma, bruna, lockiga hår som sin syster men han hade gröna ögon och var lite mindre än henne. Jag insåg att det här var mina barn. Sedan råkade jag av en slump (tror jag) kolla ner på min hand och där satt en stor diamantring på mitt ringfinger. Harry hade dukat fram maten utomhus och vi satte oss vid ett litet bord och högg in på kyckling fajitas…

A/N: hej! hoppas ni gillar det här kapitlet blah blah blah... allt de där med att kommentera börjar bli lite tjatigt.. va sägs om att säga ngt annat än typ kommentera, sprid och hoppas ni gillar det här kapitlet... ja vet!!!! allt det där ska heta "eat till you are sleepy, sleep till you are hungry" (perfekta mottot!) citerat från Niall hahaha :) ok så eat till you are sleepy, sleep till you are hungry!!!!!!!!!!! älskar er!

Kapitel 7, my love, my heart, is breathing for this, moment

Efter ungefär tre veckor så kunde man urskilja att jag var gravid. En liten bula hade bildats på min mage. Det var en liten Harry inuti mig. Det var svårt att fatta. Jag hade ringt till mamma och pappa för att säga att jag hade flyttat till Harry. De brydde sig inte så mycket om mig så de sa bara ”oh, okey, be careful. Love you”. Jag hade inte sagt till de att jag var gravid än eftersom pappa antagligen skulle få spel. Dani, Katt och El hade åkt hem förra veckan. De hade tagit det bra, det där med att jag var gravid alltså, och varit glada för mig och Harry, och de hade fått svära på att de inte skulle säga något till någon där hemma. Harry själv hade varit en underbar pojkvän. Han hade bokstavligt talat varit med mig ungefär hela tiden, förutom när de hade sjöngt på konserter eller åkt på intervjuer. På intervjuerna så hade jag antingen suttit backstage eller hemma framför tv:n.

Just nu så satt jag ensam hemma och såg på tv. Jag hade beställt pizza och nu stog det en tom kartong på bordet framför tv:n medans jag satt och kollade på The Hills. Det blev paus och jag drog upp laptopen och kollade facebook. Jag hade fått över 300 vän förfrågningar bara idag… sedan gick jag in på twitter och kollade lite. Senaste gången jag hade kollat min twitter var förra månaden. Då hade jag just träffat Harry, och ingen hade vetat att jag och Harry hade vart tillsammans då. Förut så hade jag haft ungefär 500 följare ungefär. Nu hade jag 200 000 följare, hur kunde det här vara möjligt?! Sedan såg jag att det var massa människor (mest directioners) som hade skickat meddelanden till mig, @suuperdirectioner: plz follow me @itsdaisyhere?!xx”

@loveyou1d:”you and Harry are soooo cute 2gether! Love you both! xx @itsdaisyhere”

@hatehazzsgf:” @itsdaisyhere I HATE YOU! You whore! Harry’s mine and no one else’s! Go and die.”

Den sista tweeten fick det att tåras i ögonen och jag slog igen datorn. Varför ville någon som jag inte ens känner att jag ska dö? För att jag är Harrys tjej? Jag messade Harry,

”Hazz, don’t feel very good, if you’re calling I may not answer because going to take a nap. Love you, a lot. Xx” när jag hade skickat iväg det så dröjde det bara några minuter innan jag fick svar:

”is everything ok?! Should I come home? Just tell me, and I’ll be there in five. Love you to babe. So much! Xx” när jag fick hans sms slappnade jag av lite, jag intalade att det var ett galet fan som hade skrivit det där och att hon egentligen inte menade det. Det kändes genast bättre och jag skrev tillbaka till Harry,

”Haha, Harry it’s fine, just feeling tired. Going to go and get some sleep. Can’t wait till you’re home! Love ya! Xx” efter det så gick jag upp till mitt och Harrys rum. Vi hade möblerat om lite så det fanns plats för en till garderob bredvid Harrys. Jag slängde mig på sängen drog täcket över mig och stängde ögonen. Drömde bort…

Jag sprang genom skogen. Hoppade över rötter och fallna trädstammar. Jag kollade bakåt en gång i sekunden och kände hur varelsen kom närmare mig. Kände hur den flåsade mig i nacken. Kände dens varma huggtänder sjunka in i min hals.

”NO!! STOP IT! PLEASE ZAYN! DON’T! Skrek jag ut i mörkret. Även fast jag inte kunde se honom så visste jag att det var han som hade satt huggtänderna i min hals. Och det var hans huggtänder.

”NO. ZAYN, HUNGRY, ZAYN NEED TO EAT YOU UP!” Sa han medans han sörplade i sig blodet från min hals. Sedan såg jag en annan varelses konturer i mörkret. När varelsen var närmare så delade den sig i fyra och nu var det fem varelser runt omkring mig. Jag bad till gud att de inte skulle ta min baby.

Sedan kände jag hur ett par till huggtänder sjönk in i min handled…

Jag skrek rakt ut medans jag satte mig käpprak upp i sängen. Såg ner på mig och insåg att jag var genomsvettig. Sedan hörde jag snabba fotsteg i trappan komma närmare och närmare. Harry slog upp dörren och i handen höll han i ett baseboll trä redo att använda det.

– Daisy? What happend? Frågade han medans han såg sig omkring.

- Nothing. Just a bad dream. Svarade jag med skakig röst och kände hur en tår föll ner på min kind. Harry kom och satte sig bredvid mig.

- You’re not going to eat me are you? Frågade jag och han kollade förvånat på mig. Sedan brast han i skratt. Det var skönt att höra. Det gjorde mig lugn och jag förstod att allt bara hade varit en dum, iskall, läskig mardröm.

Jag satte mig i Harrys knä och la huvet vid hans halsgrop. Det kändes välbekant och doften av Harry gjorde mig lugnare. Han la sina armar omkring mig och strök med handen över mitt hår, vaggade mig sakta, fram och tillbaka.

- A bad dream you say? Well, then it was just a dream, right? Mumlade han lugnande.

– Yes. Just a bad dream. Viskade jag mot hans halsgrop. Sedan tog han upp mitt huvud, höll det mellan sina händer och kysste mig mjukt.

Tre månader hade gått och jag skulle ha mitt första möte med doktorn. Harry hade lovat att följa med så när han kom hem från sin intervju så åkte vi direkt till sjukhuset.  Vi fick vänta ungefär 10 minuter tills doktorn kom och ropade upp mitt namn, ”miss Adams.”.  Doktorn var en tjej som hette Fatima, jag hade sett det på hennes namnskylt, hon såg jättesnäll ut och var nog runt 45 år. Hon mätte min mage, och sedan så tog vi ultraljud. Hon kletade in min mage med gel och så kollade vi på skärmen framför oss. Och där var babyn. Jag kollade upp på Harry som stog bredvid mig och höll min hand. Han hade tårar rinnande ner för kinderna och ett stort leende på läpparna. Jag vet hur han kände sig. Det var helt otroligt att det här var mitt och Harrys barn.

A/N: hej! hoppas ni gillar kapitel 7 av YSMY! KOMMENTERA OCH SPRID! XXXXX

Kapitel 4, You know I’ll take you to another world

Harrys Perspektiv

Jag vaknade av att någon slängde en kudde i mitt ansikte. Det var Daisy, vem annars? Jag öppnade ögonen och blinkade några gånger. Ljuset strimmade in genom fönstret.

Daisy satt grensle över mina höfter. Hon skrattade och slog mig i ansiktet med den mjuka kudden.

– Morning (slår) how (slår) did (slår) you (slår) sleep (slår) tonight (slår)? Frågade hon och bländade mig med ett av hennes leenden. Jag tog upp kudden som låg under mig och slog tillbaka. Hon skrek till, och ställde sig upp i sängen. Jag ställde mig på knä och skrattade. Jag slog ner henne, gång på gång när hon ställde sig upp, men hon gav inte upp. Efter varje gång hon ramlade så ställde hon sig upp igen. Men efter ett tag så gav hon upp. Hon satte kvar på sägen och andades andfått.

– I slept very good. And you? Frågade jag och log mot henne. Hon böjde sig fram och kysste mig.

– Awesome. Svarade hon under kyssarna. But I’m hungry. Sa hon sedan.

- Let’s go down and eat then. Sa jag och tog tag i hennes hand. Vi gick ner och där var det fullt i rörelse. Niall satt vid tv:n och spelade gitarr. Louis och El lagade frukost, Liam och Danielle dukade och Zayn och Katt sov. Haha, typiskt Zayn. De låg som en hög i soffan och konstigt nog vaknade de inte. Men, men. Vem vet vad de gjorde igår… antagligen sov, men man vet aldrig med Zayn (han är bra skådespelare säger jag bara), antingen så sover han eller så vilar han.

– Wow. Cool, I’m hungry. Sa Daisy och gick till Lou och El och hjälpte till att steka bacon. Jag gick fram bakom henne och lade mina händer på hennes höfter.

- Harry, can’t you see I’m cocking!? Sa hon och viftade bort mig. Men sedan ropade hon på mig igen. But Harry! Can you help me? I don’t actually know how to do. Jag gick tillbaka till henne och tog stekspaden ur hennes hand.

– Like this. Sa jag och rörde om i stekpannan. And then do this. Sa jag sedan och vände på baconen. 1 minute, then they’re done.

- Okay… I think I can do this. Sa hon till sig själv och började arbeta. Jag gick bort mot Niall och satte mig vid honom. Vi började småprata lite smått medans han spelade på gitarren.

– HOLY SHIT! Hörde jag Daisy skrika. Sedan började Louis skratta och jag anade att hon hade bränt baconen. Men bäst att vara på den säkra sidan. Så jag gick dit. Det gjorde alla andra ”som inte sov” också. Snart skrattade hela huset förutom Zayn, Katt och Daisy. Daisy var röd som en tomat i ansiktet och jag gick fram till henne och kollade ner i stekpannan. Där låg det brända, svarta bacon.

– This will be the best bacon ever! Sa jag till henne för att stötta henne. Hon log nervöst.

- I guess it’s a cind of different taste than usual… Sa hon och alla brast i skratt.

Frukosten blev endå ganska lyckad, det fanns toast, pannkakor och nutella så jag antar att vi klarade oss.

Daisys Perspektiv

Efter frukosten så drog alla iväg till stan. Det skulle bli lite trixit att gå på stan såklart men de flesta var nog i skolan eller på jobbet så det skulle varit värre om det hade vart helg. Vi bestämde att Katt och Zayn fick stanna hemma. De sov fortfarande när vi åkte. Niall ville också stanna hemma först men han ångrade sig när vi sa att vi skulle kunna åka och äta på nandos efter shoppingrundan.

När vi var inne i stan var det ganska lugnt. Det var inga fans här så det var väldigt lugnt.

- So girls, witch store do you wanna go to first? Frågade Louis och log sitt sneda leende.

- Uhm, Dani, El? Where do you wanna go? Frågade jag och såg på de med min blick som de alla förstod (”kom igen, jag kan inga bra affärer!”). De skrattade.

– VICTORIAS SECRET!!! Ropade de och jag avskydde mig själv för att ha frågat de. Underkläder, yeyy… men egentligen, precis vad jag behöver.

Killarna som var experter på stan visste såklart vart det låg och de gick dit med obekymrade miner. Antingen var de experter på att hålla masken eller så var de vana. När vi klev in i affären så luktade det genast lavendel och det var rosa väggar runt omkring oss. Dani (Danielle) och El sprang runt överallt och kollade, medans jag bara stog där som ett fån och inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Jag började röra benen mot en ställning med bh:ar. Harry gick efter mig och kollade med mig. Till slut så sa han,

– This one is nice! Och pekade på en röd spets bh. Den var faktiskt väldigt fin. Och inte alls så dyr.

- Yeah, you want me to buy it? Frågade jag och tog rätt storlek. Han tog bh:n ifrån mig.

– I’m paying. Sa Harry och gick mot kassan, men jag hann ifatt honom innan.

– Harry! Sa jag och lade en hand på hans axel.

- What? Did you find one more? No probs, just give it to me. Han pratade med en sån lugn röst att jag nästa blev irriterad.

- Why are you paying my bra? Frågade jag, sedan och gav honom en menande blick.

- Oh, but isn’t that what am I supposed to do, I mean, I am your boyfriend? Right? Frågade han och log mot mig. Jag blev så chockad att jag lät honom gå till kassan och betala. Holy Jesus, Harry Edward Styles (FRÅN ONE DIRECTION!) hade sagt att han var MIN pojkvän! Fan-girl moment… JAG KOMMER DÖÖÖ! JAG ÄR HARRY STYLES FLICKVÄN! HOLY FUCK! JAG TROR JAG KOMMER SVIMMA, JAG ÄR DEN LYCKLIGASTE TJEJEN I VÄÄÄÄRLDEN!!!!!!! När han kom tillbaka så hade jag lugnat ner mig och han hade en påse i ena handen och den andra handen utstäckt mot mig. Jag tog den och sedan väntade vi på de andra. Jag tror att Liam och Lou fick betala en aning mer än Harry när de kom fram till kassan. De hade händerna fulla med bh:ar och ja gud vet vad!

När vi äntligen kom ut så föreslog Niall, som hade stått vid utgången hela tiden, att vi skulle gå och äta. Alla visste att när Niall vill man skulle äta så var det bara att hänga på. Annars kunde han bli riktigt sur, säger rykten, men vem vet om de är sanna… såklart så är han hungrig hela tiden…

När vi väl kom in på nandos luktade det mat lång väg. Vi fick ett stort bord och efter 10 minuter så kom det in en servitris.

- Hi my name is Jazz, I’m the one that’s going to be your waitress today. Can I take your orders please. Sa hon och kollade på oss. Hon kände ju såklart igen Killarna, men oss tjejer hade hon ingen aning om vilka vi var (tack och lov!). men hon verkade se killarna som vanliga människor, inte bry sig om att det var ”det brittiska pojkbandet!”.

– Are you new here? Frågade Niall helt plötsligt tjejen (som hette Jazz). Hon kollade upp från sitt block och nickade.

– Yes, I started yesterday. Svarade hon och log mot Niall.

Det verkade som om Niall gillade henne, för han såg på henne hela tiden.

- I was actually going to see one of your preformance next week! Maybe I’ll see you there. Sa hon efter hon hade tagit våra beställningar.

Nialls Perspektiv

Hon var en skönhet. Jazz, våran servitris, var en skönhet. Hon hade svart hår, uppsatt i en hästsvans, och bruna ögon.

- Yes! Ofcourse we will see you there! Just say the Paul that your name’s Jazz…

– Tyler, Jazz Tyler. Sa Jazz och log lite.

- Jazz Tyler. Ok then, Jazz Tyler say your name to Paul and he’ll lead you right to us. Sa jag och log tillbaka, hon började skratta. Sedan gav hon mig en lapp.

– Just in case. Sa hon och sedan gick hon igen.

När hon hade gått så frågade alla – ALLA!- frågor. Harry började.

- Do I see something here? Between you and a waitress? Frågade han och log.

– I Hope so… sa jag.

- She’s so beautiful. Sa El. Louis mumlade något I hennes öra, antagligen att och också hon var vacker.

- Yeah, she really is… Sa jag. Sedan så fortsatte vi äta och började prata om annat. Men det enda jag kunde tänka på var lappen i fickan och konserten om en vecka…

Jag kom sedan på att jag inte ens hade läst lappen. Jag reste mig upp och mumlade en ursäkt om att gå på toa. Innan jag hann någonstans så tog Harry ett fast grepp om mig.

- Niall, don’t do anything stupid, and if you have to, then use protection. I’m not ready to be an uncle yet. Sa han och log ett rävleende mot mig. Jag rodnade.

- Hazza, I’m NOT going to do those things – än, tänkte jag- I just need to pee, so can you let go now. Frågade jag och kollade på Harry, han skakade av skratt och släppte mig genast. Jag rusade mot toaletten och fiskade upp lappen samtidigt som jag låste dörren om mig. Jag läste en fin handstil:

”Hi there Niall. Twitter: justdajazzty Phone: 555-4389486. Plz text me if I can see you before the concert! Jazz xx”

jag log för mig själv och lade in hennes nummer på mobilen, loggade sedan in på twitter och följde @justdajazzty. När jag var påväg att logga ut så såg jag att jag redan hade fått en massa tweets, ”why did you follow @justdajazzty?!”, ”are you dating @justdajazzty?”, ”if you’re dating (@NiallOfficial  & @justdajazzty), you would be a lovely couple!” jag orkade inte svara så jag loggade bara ut och tänkte på den sista tweeten.

Jag spolade och tvättade händerna, för att undvika konflikter om Harry stog utanför och tjuvlyssnade. Sedan gick jag ut och satte mig igen. Maten hade kommit och alla satt och åt. Jag satte mig på min plats och högg in.

- Hey, Niall, you missed your babe when you were at the bathroom. Sa Harry och kollade på mig när han hade svalt maten. Han log och jag kollade ner.

- Well to bad, but I can take the check and the rest of you can go when you’ve eaten up if you want to go shopping with the girls. Sa jag och hoppades att det var Jazz som skulle ta notan.

– Yes! Sounds great! Sa Daisy och gav mig en blick som sa allt ”Niall, we’ll leave and you go and get that Jazz!”. hon var verkligen bra på att säga med blicken vad hon ville säga utan att säga något. Oj, det där vart invecklat… haha.

– Yeah, why not. Instämde Harry och tog en stor tugga av revbenen han hade beställt. Jag kollade ner på min talrik och log. Jag skulle antagligen få se Jazz igen, och bara att veta av den tanken gjorde mig berusad av glädje. Jag ville att alla skulle gå, nu. Men var tvungen att påminna mig själv om att det stog mat mitt framför mig så jag inte körde iväg de.

Men allt eftersom så tömdes deras talrikar. De frågade om det var okej om de gick och lämnade mig,

- Ofcourse it’s ok! Now go, before the stores closes. Sa jag och tjejerna drog med sig killarna.

Daisys Perspektiv

Jag hade faktiskt inte en aning om vad vi gick in i för affärer, men kläderna var ok. Och jag behövde verkligen kläder. De enda kläderna jag hade, var de jag hade på mig. Och det räckte inte långt. Harry frågade mig om det var något särskilt jag letade efter.

- Uhm… Clotes, I think. If I’m going to stay here for at least a week, I’ll need more clotes. Sa jag och log mot honom. Han hade sagt, efter köpet med bh:n, att jag skulle få vad jag ville ha. Jag hittade ett par tighta, ljusa jeans och höll upp de mot Harry. Han nickade och kollade ner på sin kläd hög på armen. Jag hade inte hittat så mycket kläder samtidigt någonsin i mitt liv, och haft så kul samtidigt. Vi gick mot provrummen, och jag tog med mig alla kläder som Harry gick och bar på. Jag började med ett tight blommigt linne, och ett par svarta midjeshorts till. När jag kom ut så tappade Harry hakan.

– What Haz? Frågade jag och kollade förvånat på honom. Han log ett brett flin.

– You’re beautiful. Sa han och kollade på mig, han kollade varenda liten millimeter som han försökte leta efter brister, men det verkade inte som han hittade några, för han gav mig ett gillat leende. Jag gick tillbaka in och satte på mig andra kläder. Varje gång jag kom ut så sa alltid Harry något eller bara rodnade och tittade ner i marken. Tillslut så hängde det bara en sommarklänning och de tighta ljusa jeansen kvar på det jag inte hade provat. Jag drog på mig klänningen och såg att den verkligen såg bra ut. Den var vaniljvit med rosa, gula, gröna och röda små blommor på och ganska tight men visade endå inte för mycket. Jag gillade den verkligen. När jag kom ut till Harry så spärrade han upp ögonen som han nyss hade sett ett ufo.

– What? Is it so bad? Frågade jag och log snett mot honom. Han reste sig upp och ställde sig framför mig, kysste mig. En massa känslor forde igenom mig, åtrå, kärlek, lycka, och elektricitet.

- You’re so beautiful in that dress! Please let me buy it for you? Frågade han och kysste mig igen.

– Yea, sure, can I get anything else? Frågade jag och han skrattade.

- Haha, babe, you can get anything, almost, you want. You just have to ask. Sa han och jag skrattade.

– Well then, can i get like half of those? Sa jag och pekade på kläderna i provrummet.

- Yes, babe. You can, just tell me what you want and I’ll buy it. Viskade han i mitt öra och hans läppar snuddade mitt öra. Jag rös av välbehag och gick sedan in i provrummet igen för att välja kläder. Det blev tre par jeans, ett par svarta, ett par mörk-blåa och ett par ljus-blåa, jag tog också med de svarta midjeshortsen, sedan så hittade jag en vanlig svart långärmad tröja (alltid bra att ha) och en massa linnen i olika färger. När jag hade runt 10 plagg var jag nöjd, resten fick hänga kvar, men i sista sekunden så tog jag med de där tighta ljusa jeansen och gick sedan till Harry igen. Han kollade på mig, sedan på högen med kläder. Han flinade och jag antog att han fortfarande tyckte att kläd högen var ganska stor. Men vadå? Tänkte jag. Man måste väl passa på?

Efter det så gick vi tillbaka mot Victorias secret men Eleanor, Danielle, Louis och Liam bestämde att de ville tillbaka hem, så jag och Harry fick gå ensamma. Vi gick hand i hand, när vi stötte på några tjejer i 14- årsåldern. Harry suckade medans han ställde upp på foton och gav de autografer. Sedan när de gick så kollade de på mig. När jag och Harry fortsatte att gå så kände jag deras iskalla blickar i ryggen. Harry lade en arm runt min midja och viskade i mitt öra,

- We better hurry, they’re gonna tweet this any second and everyone will know we’re here. Sa han och höjde tempot när vi gick. Vi kom in i affären samtidigt som vi hörde någon ropa. Högt. Det var Niall. Och inte bara Niall utan också en stor bunt med gaaaaalna fans springande tätt i hälarna på honom. Vi gick genast ut och såg på de skrikande fansen. Harrys ögon var uppspärrade av skräck. Jag sa till Harry att jag hade en idé.

– Well, you better be quick milady. Sa Harry medans Niall och de skrikande fansen kom närmare.

Jag sprang in i affären igen.

A/N: yo. hoppas ni gillar kapitel 4! kommentera och allt det där blah blah blah hhahahahhahaha :D

Kapitel 2, klapp, kram, kyss!

Harrys perspektiv

Daisy och jag satt längst bak själva. Vi hade våran stora bil så alla fick plats i samma. Louis satt framme och körde och Elenanor satt bredvid honom, de satt och pratade och Louis behövde verkligen koncentrera sig på vägen för han såg nästan alltid på Elenanor. De skulle bli ett fint par om de blev tillsammans. Zayn och Kattsy satt i mitten med Niall, Liam och Danielle. Alla de fem satt och skrattade och skämtade.

Jag och Daisy satt längst bak och småpratade om allt och inget. Vi båda var singlar och båda hade växt upp i en liten stad. Och hon var så otroligt fin. Och gullig, och framför allt snäll och charmig. Hon var exakt den tjejen jag hade letat efter. Men jag var inte så säker på att hon gillade mig på samma sätt. Men det tänkte jag ta reda på. Ingen tid fick gå till spillo. Jag la min hand över hennes.

- You’re really beautiful, you know that right? Sa jag och hon rodnade. En djup rodnad som spred sig över kinderna och gjorde henne ännu mer gullig.

– You think so? Sa hon nervöst och log mot mig.

– Yes. I do. Sa jag och lutade mig mot henne. Hon lutade sig också mot mig och jag kysste henne lätt på läpparna. Och hon log.

- You know what Harry? You are the most amazing guy I’ve ever met. Sa hon och drog mig till sig och tryckte sina läppar mot mina. Jag kysste henne tillbaka och det var Zayn som avbröt den. Den skiten.

- Whoa! Hey guys look! Harry’s got himself a new girlfriend! Sa han och skrattade, jag slog till honom i nacken och skrattade. Sedan hände det något väldigt märkligt. Zayn kysste nämligen Kattsy. Hon vart så glad att hon slängde sig över honom så gott det gick när hon hade bilbälte på sig och kysste honom. Danielle, Liam och Niall satt mitt emot de och skrattade. Liam såg på Danielle men när hon såg på honom så tittade han snabbt bort. Haha, det höll vekligen på att hända något här…

– I LOVE YOU ZAYN! Sa Kattsy plötsligt och kysste honom än en gång till innan hon samlade sig och fnittrade till.

- If I’m going to be honest, I love you to Kattsy, even if I just met you, it feels right. Sa han och log varmt mot henne och hon kollade chockat på honom I någon sekund innan orden började sjunka in. Hon skrek till och höll sig för munnen så det inte skulle låta allt för mycket.  Alla skrattade och man kan väl säga att det nu fanns två par i bilen. Jag kollade mot Nialls håll och såg honom titta ut genom fönstret. Han såg lite bekymrad ut men jag kunde inte göra något åt det just nu eftersom jag och Daisy höll på och kyssas för fullt.

Nialls Perspektiv

Haha, det fanns redan två par i bilen på va var det? 1 timme hade det nog gått sedan vi börjat köra från konserten. Nu sov åtminstonde hälften av alla. Daisy och Harry satt bak, och Harry snarkade lågt och Daisy låg med huvudet på Harrys axel så hon sov väl också. Liam och Danielle lutade sig mot varandra men Liam sov inte, bara Danielle. Han höll på att leka med hennes hår som var väldigt, väldigt krulligt. Jag önskade att det hade vart en femte tjej med, som hade dyrkat mig lika mycket som Katt dyrkade Zayn. Men såklart så hade jag inte den turen. Katt och Zayn sov också. Louis och Eleanor satt fram och snackade om hur det är att vara så kända som vi är, hon var nyfiken av sig och jag kan bara tänka mig att Louis redan tycker hon är jättesöt.

– Niall! Viskade Liam plötsligt till mig och jag vände mig mot honom.

– what? Frågade jag och försökte låta inte irriterad över att han hade avbrutit mina tankar.

- do you think Danielle like me? Frågade han. Jag suckade.

- yes i think and if you wonder why, because she looks at you like 24/7 and she was the happiest in the waiting room when you got in, but don’t look away when she looks at you! You’re the man Liam! Fejk skrattade jag och han verkade köpa det. Han skrattade han också.

- yeah it is true… hahahah, yeah, i think I’m going to say something nice to her later, so she gets that I like her! Sa han och jag skrattade nu inte något fejkskratt utan det här var äkta.

-Liam, Liam, Liam… man, I think she already knows that you like her! You look at her all the time and when she looks back at you, you look another way!

Skrattade jag och Liam log mot mig.

Sedan så kurrade min mage ganska högt. Till och med Louis hörde det och han började skratta.

- Hey sorry man, no nandos in sight, but it’s a Mc’ Donald’s 3 minutes away from here, so we can stop and eat there. Can you wake up all the peeps? Sa han och jag skakade försiktigt på Zayn. Han vaknade samtidigt som jag började skaka han och gäspade stort.

- We’re going to eat in 3 minutes, can you wake up Harry and Daisy? Sa jag till honom när han frågade varför jag hade väckt honom. Han smekte försiktigt Katts kind och hon vaknade med ett ryck. Hon log och Zayn sa att vi skulle äta om 3 minuter. Sedan skakade han om Harry lite och han vaknade och tittade på Daisy och log. Sedan kysste han henne fjäderlätt på munnen och smekte hennes kind. Hon vaknade och Zayn sa återigen att vi skulle äta när som helst på Mc’ Donalds så de behövde vara redo med beställningarna. Haha, jag visste redan vad jag skulle ha. Jag ska ha det jag alltid tar, om jag inte är jättehungrig för då tar jag fem cheeseburgare, men nu skulle jag ha tre cheeseburgare och en happymeal.

När vi hade beställt genom drive in så började det bli livat igen och alla åt. Jag började med en cheeseburgare och drack lite cola. När jag tog den första tuggan så insåg jag hur hungrig jag var! Jag åt upp den första burgaren på fyra tuggor och började genast på en ny. Och helt plötsligt så låg det en massa kartonger och papper på golvet från att jag hade ätit upp all min mat. Daisy började skratta.

- I knew that he ate a lot, but not that he ate fast! Skrattade hon och tuggade på en chicken nugget. Harry åt också på en medans han skrattade. Jag började skratta och snart skrattade hela bilen. Medans alla smaskade på mat, sörplade jag i mig den sista colan och sedan somnade jag…

A/N: okej, så båda jag och ebba har inte uppdaterat på någon dag, sorry för det haha... men anyway så ska vi bättra oss men jag kanske inte kan uppdatera så ofta för e som sagt i sthlm... btw så var det jag som skrev förra inlägget XD glömde byta kategori XD hoppas ni gillar kapitel 2 och kommentera vad ni tycker <3 älskar er! xxx

Kapitel 1, so fabulouis.

Daisys Perspektiv:

Jag var så nervös. Jag och tjejerna stod och pratade med varnadra om hur det skulle bli. Vi var tvungna att prata ganska högt så vi hördes över musiken. Vi var nämligen på en konsert med One Direction. Vi hade alla en cruch på varsin bandmedlem. Eleanor var galen i Louis Tomlinson, Danielle hade varit jättekär i Liam Payne ända sedan första gången hon såg honom på tv på x-factor, Kattsy hade dyrkat Zayn Malik ända sedan hon hade hört deras låt WMYB och hört hans solo, och Jag, Daisy, hade varit dökär i Harry Styles sedan jag hade sett de live i London förra året. Alla tyckte såklart alla i bandet var jättesnygga men vi hade alla våran extra extra favvo. Tyvärr så var det ingen som dyrkade Niall, men vi tyckte han såg jättesnäll ut och jag tänkte att jag skulle krama honom först efter konstern. Okej, jag ska berätta. Såhär var det, Eleanor vann en tävling där man fick träffa one direction och ha en filmkväll med de. Man fick också ta med sig tre vänner. Då hade hon lyckligtvis valt oss tre (Danielle, Kattsy och jag) eftersom för det första var vi var bästa vänner och för de andra att alla var helt galna i 1D. just nu stod vi på långt avstånd från de medans de sjöng Gotta Be You, men vi stod inte långt, långt bort. Bara så längt bort att man inte skulle få kunna ta ögonkontakt med de osv. Men det besvärade inte mig så mycket, eftersom vi ändå skulle träffa de efteråt och komma närmare än de flesta directioners har gjort.

– Hur tror det kommer att bli?! Vrålade jag till Kat (det är vårat smeknamn på Kattsy) som först inte hörde. Så då vrålade jag igen samma ord som förut, och hon vrålade tillbaka:

– Jag lovar dig Daisy! Det kommer att bli alldeles något speciellt! Jag känner i luften att våra liv aldrig kommer bli som de var förut! Ni ska ha en sak klar för er, Alla killar som hon har dejtat tyckte hon var otroligt gulligt och det betyder väl att hon är väldigt charmig och allt det där som en kille ville ha. Hon hade blå ögon som havet, lite för kort längd kanske men jättefin iallafall, brunt, rakt hår och jättesnäll och hela kittet. Hon var sminkad lite extra mycket idag, hon hade lagt på ett tunt lager Foundation -så det såg väldigt fint ut-, lite kajal och hade en blå scarf runt halsen. Jag såg ungefär ut som Katt. Jag hade inte lika blå ögon, men blåa var de, jag hade mörkbrunt hår med en liten gnutta kastanjefärg i det, jag var normal lång, och mitt hår var obestämt, det kan göra som det vill utan att jag kan göra något åt det, så det är fett svårt att fixa frisyrer på mig. Det enda jag estortsätt ser bra ut i är antingen utsläppt eller hästsvans. Så idag hade jag utsläppt, med lite extra läppglans, och mascara, inte för mycket hade jag tänkt hela tiden då jag sminkade mig, INTE FÖR MYCKET!

– Daisy, tror du Louis kommer bli kär i mig?! Hörde jag plötsligt El (Eleanor) säga högt för att överrösta musiken.

– Det är klart han kommer! Du är jättefin El! ingen kille kan motstå dig om du lägger in en stöt! Skrattade jag medans jag hoppades att Harry kunde motstå henne. Men tillslut flöt tankarna bort för konserten var slut och vi skulle äntligen få träffa våra (förhoppningsvis) blivande män. Hahaha…

Vi fick hjälp av Paul (deras security kille) som ledde oss genom en lång korridor. Han stannade vid slutet av korridoren där det fanns ett väntrum.

– Vänta här tjejer, så kommer de snart! Känn er som hemma. De borde vara här om ungefär 15-20 minuter. Sa Paul och log vänligt mot oss. Alla log tillbaka, och sedan gick han.

När han hade gått och vi inte sett skymten av honom så satte jag mig i en av de stora röda fåtöljerna. De andra satte sig i en soffa men Danielle satte sig i fåtöljen bredvid mig och vi började genast babbla om vad som skulle hända. ”tänk om han älskar mig!”, ”tänk om han tycker vi är så snygga så han svimmar!”, vi öste på med sånt och garvade efter varje mening, ända tills en röst som lät som Nialls kom från ett rum nära oss,

- And behind door number one… NIALL HORAN!! Alla började skratta/skrika när han kom ut ur ut dörren. Jag reste mig upp och befallde mina ben att gå framåt och krama honom. Han var varm och mjuk, liksom gosig på något teddybjörns sätt.

- Hi! How are you? You look a bit shocked! He said and smiled.

- Yeah, I know, I’m fine, but it’s just so, so… so… AMAZING! Sa jag och skrattade. Sedan gick jag undan så han skulle kunna krama alla de andra. Jag tror jag var en av de lugnaste bland alla oss tjejer för Danielle kunde inte få fram ett ord hon bara log och nickade, Eleanor var helt galen, hon rusade in i hans famn och sa ”you’re awsome Nialler!” och sånna saker. Sedan så kom han till Katt. Hon var skitcool. Hon var nästan lugnare än mig men kunde inte prata så snabbt så hon bara mumlade fram sakerna. Jag kände två starka armar krama mig bakifrån. Jag blev förvånad och hoppade till. Han bakom mig började skratta och jag svär på att jag skulle ha känt igen det där skrattet vart som helst.

– HARRY! OMG IT’S YOU! Sa jag och vände mig om. Och javisst, där stod den heta människan och log milt mot mig.

- Yeah, sure it’s me babe! How are you? Frågade han och jag trodde jag skulle dö. Han hade just kallat mig babe, och så vitt jag visste sa han aldrig det till något fan. Jag kände definitivt att något var på gång mellan mig och Harry.

- I’ve never felt better! I mean, you guys are my idols! Sa jag och kramade honom.

- Haha, really? How cool isn’t that? Sa han och kramande mig tillbaka. Jag ville aldrig att det här skulle sluta. Jag ville stanna i hans famn för evigt. Men sedan såg jag de andra killarna och tänkte att det vore lite taskigt om jag inte kramande och sa hej till de också. Harry släppte så småning om motvilligt taget. Jag gick fram till Zayn och sa hej och allt det där, kramade honom och gjorde det med Liam och Louis också… när alla andra träffade deras ”killar” så gick jag och ställde mig bredvid Niall som stod lite ensam.

– How are you Niall? Frågade jag och han blev så rädd att hon hoppade till när jag lade en hand på hans axel. Sedan log han.

- I’m fine! Just a bit tired after the concert! Sa han och lade en hand på min axel. And you? You must be feeling really great! Sa han och skrattade när han såg att El bokstavligt talat hoppade in i Louis famn när han var påväg att krama henne.

– Yeah, I am. Sa jag och log mot honom. Sedan fortsatte vi skratta åt Katt som helt flippade ut när hon såg Zayn, hon satte sig ner på golvet och började gråta. Zayn satte sig bredvid henne och frågade vad som var fel.

- WHATS WRONG?! NOTHING IS WRONG! NEVER! Hörde jag henne säga och hon log mot honom och började skratta. It’s just, so unberlivible! Sa hon sedan och Zayn lutade huvet bakåt och skrattade för full hals.

A/N: venne riktigt varför jag älskar den häe bilden men den är otroligt fin :O han ser så liten ut jämfört med nu... <3 dör av hans gorgeusness haha :P aja hoppas ni tycker kapitel 1 av den här var bra! vänta in nästa kapitel! haha, älskar er! //Elsa <3