Kapitel 1&2:

 

Det var världens chock för mig. Jag menar jag visste ju att det skulle hända, alla blev bortförda, men vad som skulle hända sedan visste ingen. De var bättre än de flesta trodde. De flesta trodde att det var som andra världskriget, att alla som fördes bort blev dödade.

 

Det hade varit en vanlig måndagsmorgon, alla hade fått mat klockan åtta och sen var det bara att vänta på de "vita rockarna".(Det var såklart inga vandrande vita rockar, men tjejerna som hämtade oss hade alltid på sig vita rockar)

-Hoppas de bara tar en person med sig, sa Elli. Elli var den enda elefanten där. (Vi kallar oss själva för personer, vi har faktiskt också känslor!)

-De kommer ta minst två för det sa de förra veckan, sa Peter och Polly 2 upprepade det. Peter var en liten men väldigt självständig panda och Polly 2 var en papegoja som följde honom överallt. I hörnet av rummet satt en katt vid namn Misse 5 och även en hund som heter Duck. (Kul för honom...) Duck kom från USA och var väldigtstolt över det. Han hade nämligen varit en jakt-hund och fått många, många priser för det. Misse 5 däremot var den femte katten på ett år som hetat Misse. Misse 3 hade varit min favorit men han hade bara stannat i två veckor.

 

När de vita rockarna kom hoppade till och med den lilla bruna ekorren Peanut-butter ned från sitt tröd och jätte-spindeln James (som var väldigt, väldigt hårig) och skallaerormen Victoria kom in till vår bur från grann-buren. James var sur för han hade inte fått sin frukost. Han gick närmare Peanut-butter och visade sina giftgaddar.(Om han åt honom kanske han skulle bli mindre butter!) Men precis innan James åt upp honom fick han en spark i huvet och två käftsmällar av mig.(Det är väldigt praktiskt att ha  vingar då, om man ska slå någon) Ungefär tio sekunder senare öppnar de "vita rockarna" vår bur.

-Vi tar "Nuttie", sa den första och plockade upp Peanut-butter.

-Ja, och lilla "Mister Pingu" här, sa den andra och satte på mig nåt sorts koppel. Jag har aldrig blivit så förolämpad! För det första heter jag faktiskt Mr.Cool, inte "Pingu" och för det andra höll jag faktiskt på att spöa upp James! Hon kunde ju väntat tills jag var klar. Till råga på allt höll de på och gullade med mig och sa saker som: "Vem är mammas lilla pingvin? Jo du är mammas lilla pingvin." Hur respektlös kan man vara? Inte mer än henne i alla fall. Vi kom till slutet av korridoren och där blev vi inkastade i en plåtburk.

 

Det var kallt i den så kallde "plåtburken" men det passade mig bra. (Duuh alla pingviner gillar när det är kallt) En lampa tändes och en stor platt sak började lysa. Plötsligt syntes en bild på den platta saken. På bilden var Pavlova, en röd panda som blivit bortförd dagen efter jag föddes, alltså två år sen.

-Hola amigos! Det är jag som bestämmer här och ni ska ut i rymden, coolt va? Sa Pavlova och tog upp ett papper med en smileys på.

-Varför ska vi ut i rymden? Frågade Peanut-bitter fundersamt.

-För att ni blir dödade annars, eller oj jag kanske ska berätta det... Ni kommer dö i alla fall... Boss gillar inte nya djur och när ni kommer ut i rymden till månen kommer han försöka att döda er! Sa Pavlova  och härmade Peanut-butters pipiga röst.

-Woho! Jippi, vi kommer dö! Sa jag sarkastiskt.

-Ten...Nine...Eight...Seven... Sa en datorröst.

-Hur stänger man av den här dödsmaskinen! Skrek jag och viftade med vingarna i panik.

-Ta det lite chill bro! Just testing, you know! Och visade alla sina vita vassa tänder i ett elakt flin.

-Vad ska vi egentligen göra i rymden? Frågar jag och sparkar till en stol.

-Jo det är såhär Mr.Pingu... Började Pavlova.

-Jag heter Mr.Cool, inte Pingu, Cool! Avbryter jag honom ursinnigt.

-Woah, ta det lungt polarn... Asså 'coola' ner dig lite liksom... Som jag sa ska ni ut till månen och där ska ni hämta en speciell mineral. Den heter zhing-zhang-zoo-zoo. Sa Pavlova lungt, helt oberörd av mitt "lilla" utbrott.

-Hur sjutton ska vi kunna veta att det är den där zhing-bla bla bla mineralen? Frågar Peanut-butter och det är nog den första vettiga frågan han ställt. Någonsin.

-Tja... Det är ganska enkelt att lista ut förstår ni. Det är nämligen så att de finns i en kista som är gömd i Boss's "hem". Svarar Pavlova stöddigt.

-Är det inte han som kommer vilja döda oss? Frågar jag nervöst och Pavlova nickar. Han skulle nog inte se så självsäker ut om någon gav honom en läxa...