Twilight & Tivoli sa åt oss att följa med dem. De sa inte vart men vi följde med i alla fall.

-Här är det. Sa Tivoli och öppnade dörren till ett stort rött hus. Vi gick in i huset. Det fanns bara ett rum därinne. Inne i huset var det även större än det såg ut att vara utifrån, det var gigantiskt.

-Wow. Sa Peanut-butter förundransfullt.

-Är det här ni bor? Frågade jag.

-Nej detta är bara ett litet uthus. Sa Tivoli.

-Vaaa? Vart  är det riktiga huset då? Frågade jag.

-Huset? Det är en liten bit bort... Det är ganska stort... Hmm okej vi går dit men tappa inte bort er... Mumlade Twilight.

 

När vi gått i ungefär två timmar såg vi världens, nej universums största hus. Det var en skyskrapa med glas-fönster i alla möjliga färger. Vissa var genom-skinliga, andra suddiga... Det fanns släta fönster, buckliga, vad du än kan tänka dig. Och höjden på det kolossala tornet! Den var hög som sju Empire state Building.

 -Ni måste skoja! Skrek jag med förundran i rösten.

-Nope! Men ni får klämma in er... Det finns bara plats så ni får typ två våningar var. Sa Twilight.

-Aaaaaaaah! Skrek jag och flaxade med vingarna.

-Vad är det? Ropade alla.

-Eeeh jag glömde bort... Sa jag.

-Okej kom så går vi in. Sa Tivoli.

-Nu kom jag på det! Aaaaaaaah! Nä... Jag glömde bort det... Igen. Sa jag besviken. Vi gick in i "huset". En apa med röd hatt och kostym kom fram till oss.

-Tjena Tivoli & Twilight... Vilka är de nya? Frågade apan.

-Vi är Mr.Cool och Peanut-butter. Sa vi i en mun.

-Ok så... Tja jag är Hades. Ursäkta röran men det har varit översvämmning på tionde våningen och... Eh kolibrier är inte lämpade för vatten. Och en åsna på 259:de våningen råkade svälja ett sugrör och dog i kvävning... Sa apan ursäktande.

-Hades! Röt Tivoli, Skräm dem inte nu.

Det plingade till i en rektangulär  låda med dörrar. Dörrarna öppnades och där stod en giraff i klänning och en hyena i en blå tröja och ett par gröna shorts. De gick fram till oss.

-Bonjour, jag heter Pearl och det här är Clown. Sa giraffen.

-AAAAAAH EN CLOWN! DÖDA INTE MIG, DÖDA DEM DE ÄR INTE LIKA AWESOME SOM JAG! Skrek jag i panik.

Clown-hyenan började skratta högt.

-Haha! Jag heter Clown men jag är ingen psykad-mördare! Sa Clown medans han skrattade så han grät.

-Jaha. Sa jag surt och gjorde en trumpen min. Det värsta som kunde hända va ju att ha fel.(Det händer nästan aldrig mig men i alla fall)

-Han är rädd för Clowner & Stolar. Viskade Peanut-butter till de andra.

-Hey! Det där hörde jag! Sa jag irriterat och slog till Peanut-butter i bakhuvet.

-Aj! Sa Peanut-butter och lipade åt mig. Tivoli, Twilight, Pearl & Clown gick utan att säga ett ord.

-Jaha... Ni kan väl följa med mig då till era rum. Suckade Hades. Han tog till "pling-lådan". I "pling-lådan" fanns det många knappar och blinkande lampor. Det påminde faktiskt ganska mycket om "plåt-burken". Hades tryckte på några knappar med olika symboler på. Det gick jättesnabbt uppåt.

-Jag vill inte flyga mer! Grät Peanut-butter.

-Vi flyger inte, vi åker i en hiss. Sa Hades och flinade åt Peanut-butters dumhet.

-Ha, det kunde väl vem som helst lista ut. Sa jag och flinade också. Men ärligt talat hade jag aldrig sett en hiss förut. Några minuter senare stannade hissem och Peanut-butter slutade gråta.

-Är vi... Är vi framme? Frågade han försiktigt medans han torkade bort tårarna.

-Ja, äntligen. Sa Hades som vid det laget var väldigt trött och irriterad på honom... 'Host' (oss)... Två apor som såg exakt ut som Hades stod i ett hörn och disskuterade något viktigt.(tror jag)

-Tjena brorsan! Sa en av dem. 

-Det här är mina bröder Zeus och Poseidon, vi är trillingar som ni kanske ser. Sa Hades. När vi kom närmare så man kunde jämföra dem såg man att Hades hade mörkast päls, nästan svart. Zeus päls var däremot blond och Poseidon var hade ljusbrun päls.

-Hej. Hälsade jag och Peanut-butter.

-Kom så går vi vidare. Sa Hades.

-Nej låt oss ta över nu, det är ju vi som är proffsen på höjder. Sa Zeus och kastade en banan på Hades.

-Okej då... Men det är 'du' Zeus som gillar höjder, inte 'ni'. Muttrade Hades.

-Kom nu. Sa Poseidon. Vi gick in i en korridor som hade lussebulle-gula väggar och luktade kardemumma. På väggarna hängde små korgar med blommor i och tavlor med alla möjliga konstiga motiv, som tillexempel, Mona Lisa som en åsna.

-Det är LejonDaVinci som har målat Åsna Lisa. Sa Zeus och lät lite avundsjuk.

-Wow, nästan bättre än orginalet. Sa jag skadeglatt, fullt medveten om att Zeus bara blev surare

.-Jaha, vi går väl vidare då. Sa Poseidon i ett försök att muntra upp Zeus men det lät bara ynkligt. Vi kom fram till slutet av korridoren och fram till en dörr. Poseidon öppnade dörren. Innanför fanns ett litet rum med ljust gräddfärgade väggar och mörkt trägolv. Det fanns två små sängar och ett litet kök. Rummet var väldigt ljust och luktade kakao och vanilj. I rummets bortre ände fanns två dörrar, den ena var till toaletten och den andra till garderoben.

-Ni får stanna här tills vi vet vart vi ska placera er. Sa Zeus som var på bra humör igen eller bara var glad att han snart skulle bli av med oss.

-Men... Men... Stammade Peanut-butter.

-Men vadå? Undrade apbröderna.

-Men Pavlova sa... Började Peanut-butter men blev avbruten av Zeus.

-Pavlova hit och Pavlova dit! Ja jag säger då det, att det har minsann aldrig varit nå' vett i den förbaskade pälsbollen! Vad sa han nu då? Att ni skulle till Hawaii? Frågade Zeus.

-Nä han sa att vi skulle hämta nån zhing-zhang.. Whatever mineral. Sa jag.

-Vet ni enns vad han jobbat med och åt vem? Frågade Poseidon.

-Han jobbar åt...öh... Jane! Sa jag, stolt att jag kom ihåg det.

-Vet ni vem Jane är då? Undrade Poseidon.

-Är detta nån dum frågesport eller? Frågade jag irriterat.

-Nej vem är Jane? Frågade Peanut-butter.

-Om man ska förklara kort så... Är hon typ en hamster som förvandlas tillen fisk när hon är ledsen.

-Okej...Nooooormalt? Sa jag.

-Ja väääääääldigt. Härmades Zeus och hånlog.

-Hon vill förstöra världen också, hon tror att hon kommer få reda på vart universum kommer ifrån då. Sa Poseidon.

-Men... Men vart kommer vi egentligen ifrån då? Frågade Peanut-butter.

 

Samtidigt någon stans långt borta: 

 

-De kommer få reda på det! Sa en flicka vid namnet Leah oroligt. Leah var ungefär 15 år men var ganska lång för sin ålder ch brukade misstas för att vara äldre. Hon hade tunnt svart hår och mörkbruna ögon. Hon var raka motsatsen till sin syssling Kate. Kate hade guldblonda lockar och babyblå ögon. Hon var också 15 men inte så lång, snarare ganska kort. 

-Nej, ännu finns det hopp!Chansen att de får veta är väldigt liten. Sa Kate.

-Jag hoppas det ja. Muttrade Leah och drog långsamt ner den sol-liknande lampan och lät "månen" och "stjärnorna" skymta över horisonten...