Kapitel 10

I would swim all the oceans just to see you smile

 

Daisys Perspektiv

Jag kände hur tårarna brände i ögonen och jag ramlade ner på golvet. Jag såg att Harry kokade av ursinne och att pappa var påväg att slå till mig igen. Men innan han hann göra något så hade Harry slagit till honom och så satt pappa också på golvet. Vad som hade sett ut som en rolig fest hade visat sig bli en katastrof. Liam var den första som ingrep. Han ropade på security och de fick bära ut pappa härifrån. Louis, Niall, Zayn och Mamma stog runt om mig och frågade hur det var med mig, om bebisen var skadad, om någon skulle ringa ambulansen eller om någon skulle köra mig till sjukhuset. Jag sa att allt var bra. De verkade tyvärr tro på mig så de backade undan. Harry kom rusandes mot mig med tårar rinnande ner för kinderna. Han drog in mig i en stor bamsekram och jag släppte allt. Lät det flöda. Jag började gråta mot Harrys axel och han stog bara där och kramade mig. Han visste att det inte var någon mening att säga något efter vad som hade hänt.

Liam och Louis sa till alla att festen var slut och att alla skulle gå hem. När mamma gick så fick jag en medlidsam blick från henne och en slängkyss.

Jag och Harry stog fortfatande och kramade om varandra när alla hade gått.

- I’m so sorry babe. I’m so sorry. Sa Harry om och om igen. Efter att sagt hejdå till Louis, Liam, Niall, Zayn, El, Dani och Katt så åkte vi hem. El, Dani och Katt skulle stanna en vecka så jag behövde inte oroa mig för att inte hinna träffa de i alla fall.

 

När vi kom hem så satte sig Harry i soffan och jag satte mig bredvid honom och la mitt huvud på hans axel.

- I’m sorry for tonight Daisy, I really am. Sa han och kollade på mig med en hundvalps ögon.

- Yeah, me to babe. Me to. Sa jag och satte på tv:n.

- But I still got you a present. Sa han helt plötsligt när vi satt och kollade på 2 ½ men.

- Harry, you didn’t have to you know… Sa jag och tittade på honom.

- It’s not just a present babe, it’s a future. Sa han och tog fram en blå liten sidenask ur bakfickan. Oboy, det här kan bara gå uppåt. Han öppnade den och där låg det en ring. Den var i silver och det satt en massa diamanter runt den och i mitten så satt det en större diamant.

– Harry, it’s beautiful… Sa jag och fick tårar i ögonen. Sedan ställde han sig upp och gick ner på knä framför mig.

- Daisy Amanda Adams, will you marry me?

– YES!!!! Sa jag och nästan kastade mig in i Harrys famn.

– Really? Frågade han och man kunde verkligen se hur glad han var. Vem hade påstått att Harold Edward Styles hade varit en kille som bara ville ha sex med tjejer?!

- Yes, really Harry, YES! HAROLD EDWARD STYLES I LOVE YOU! Nästa skrek jag och tryckte mina läppar mot hans. Jag bubblade av lycka och ville aldrig att det här någonsin skulle sluta. Aldrig, aldrig, ALDRIG! Men Harry ville så gärna se på en film så jag gav efter och kröp upp i hans knä medans vi kollade på The Notebook. Jag kände mina ögonlock bli lite tunga och jag kunde inte hålla de uppe. Jag somnade, lycklig i Harrys knä. Inte nu längre min pojkvän utan min ”fästman”. Jag är världens lyckligaste tjej…

 

 

Kapitel 11, I want to be loved by you

 

Daisys Perspektiv

 

 Jag vaknade av att jag hade otroligt ont i ryggen. Jag märkte att jag hade somnat i Harrys knä igår kväll så han hade suttit kvar för att inte väcka mig. Nu halvlåg han under mig och jag klev försiktigt upp. Jag gick mot köket och gjorde iordning frukost. Jag började steka ägg och bacon. Harry hade lärt mig – efter många dagar – att laga bacon så nu blev de inte brända längre. Efter att ha stekt allt och rostat några toast satte jag mig vid bordet och kollade på klockan. Den var bara 8 så Harry skulle nog inte vakna på någon timme så då hade jag lite tid för mig själv.

Efter att ha ätit upp frukosten och diskat allt så gick jag ut till stranden och la mig ner för att sola. Det var fint väder och säkert 20 grader i skuggan.

 

Efter ungefär en timme så gick jag upp till huset igen för att duscha och byta om. När jag kollade mot soffan så låg fortfarande Harry och sov. Gulligt.  Jag tänkte igenom gårdagens kväll när Harry hade friat till mig och allt det där. Jag kände mig så lycklig. När jag klev ut ur duschen så hörde jag att min mobil durrade till. Jag hade ingen aning om vem som kunde ha messat mig nu, det borde inte vara någon av killarna i alla fall. De är oftast inte vakna förrns vid senast 10, 9 om de måste. Och klockan var inte mer än halv 10 så jag tvivlade på att det var någon av de. Inte heller Dani, El eller Katt brukar messa så tidigt om det inte är något viktigt. Jag skyndade mig att se vem det var bara för att se att det var mitt ex. Duke.

 

”Hi Daisy! I know I was the one that broke up, but I want you back…”

 

Okej så det där sved. Killen som hade dumpat mig för min ex-bästa vän ville ha mig tillbaka… undrar varför. Kanske hade hon vart otrogen mot honom? Och varför just nu? Men jag hade ju såklart inga planer på att ta tillbaka honom. Jag hade redan en ”man”, och en unge påväg.

”Hi Duke. Sorry but you are too late. I have a boyfriend and I’m pregnant. Hope you have a good life. And oh, wasn’t Katie good enough for you? Did she cheat on you or something like that?! Man that’s looooow.”

Skrev jag tillbaka med noga utvalda ord. Jag tänkte att det där med Bofriend/Fiance inte var reda för media än så det var lika bra att inte säga något om det. Jag tryckte på skicka och gick sedan för att klä på mig. När jag kom tillbaka till min mobil så hade jag tre nya meddelanden.

 

Första: ”Daisy, I’m sorry for the thing with Katie. She wasn’t the one. You were, all the time.”

 

Andra: “Daisy, plz take me back, I’m begging you.”

 

Tredje: “Fine, ignore me, do that, the I’ll just come over to you instead.”

 

Det här kunde INTE vara bra. Att han skulle komma hem till mig betydde att han visste vart jag bodde, och att jag skulle behöva träffa honom igen. Han som hade orsakat så mycket smärta i mitt liv.

Jag gick och väckte Harry och berättade läget för honom, det var lika bra att han var beredd, ifall Duke skulle ”försöka sig på något”.

- Do you want me to punch him or something? Frågade han och spände sina muskler.

– No, just akt lika a normal fiance Hazz. Skrattade jag och fem minuter senare så knackade det på dörren. Jag andades in djupt och tittade på Harry. Han gick och öppnade och framför honom så stog han. Duke. Precis som jag minns honom med hans blonda spretiga hår, hans blåa djupa ögon, och hans långa ben. Han kollade på Harry och spärrade upp ögonen.

- Is you that guy from the… the band? That One Direction boy band? Frågade han förvånat och jag gick fram bakom Harry och han la sin hand runt om min midja.  Sedan såg han min mage och spärrade upp ögonen ännu mer. De var som två golfbollar.

– Yeah, I am. Svarade Harry vänligt men släppte inte in honom. Inte än i alla fall.

-Daisy, I thought you joked about being pregnant just to have a reason not to see me. Sa Duke sedan och log nervöst mot mig.

- Hehe, nope, no joke, I’m on the 6th month. Sa jag och tog Harrys hand och tryckte den hårt. Han tryckte tillbaka och Duke såg på oss med besvikna ögon.

- Well... I better be going... Sa Duke sedan och backade några steg. Han vände sig om och var påväg att gå, när han helt plötsligt vände sig om igen.

- Daisy, please just let me talk to you in one minute? Frågade Duke och det lät som om han verkligen var desperat. Jag släppte Harrys hand lite och gick mot Duke. Harry kollade på mig och jag gav han en blick som sa "Harry, jag ska bara prata med honom, inget kommer att hända.". Han släppte motvilligt taget och kysste mig lätt på läpparna innan jag gick iväg en bit med Duke. Vi gick ner vid stranden nedanför huset.

- So why did you come here Duke? Frågade jag, lite arg över att han inte kunde fatta att jag inte ville ha honom längre.

- I just wanted to tell you that... i love you Daisy. Mumlade han och gick närmare mig. Vi hade stannat och jag glodde argt på honom.

- So you think you can just walk into my life and think you can start it all over again don't you?! And what was the problem with Katie? Didn't she have the right eye color?! Jag började bli riktigt arg och jag spände käkarna och gick därifrån.

– Daisy! Wait! Ropade Duke efter mig. Han tog tag i min arm och drog mig intill sig.

– don't you dare Du- innan jag han säga något mer så hade han tryckt sina läppar över mina. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte slita mig loss. Han var för stark. Tillslut så släppte han och jag gav han en hård örfil.

- WHY?! DID YOU DU THAT?! Nästan skrek jag rakt i hans ansikte.

– I'm sorry Daisy... Började Duke. Men jag ville inte höra mer. Jag gick där ifrån in mot huset och smällde igen dörren och låste den.

– Harry?! Ropade jag men inget svar. Skit.

- HARRY?! PLEASE! YOU DON'T BELIVE THAT I WOULD DO THAT TO YOU DON'T YOU? HE KISSED ME! I TRIED TO PULL AWAY BUT HE WAS TOO STRONG... HARRY PLEASE?! Skrek jag rakt ut i huset och fortsatte leta efter honom. Jag ville inte att det skulle bli såhär. Snälla gud låt det inte bli såhär.

 

Kapitel 12, If I’m louder, would you see me?

Daisys Perspektiv

Tillslut så hörde jag låga snörvlanden komma från ett av gästrummen. Jag gick in och fick se Harry stå med ryggen mot mig. Han vände sig om och jag såg att hans ögon var rödgråtna och hans kinder var blöta och fuktiga.

- Harry I swear... I would never do that to you baby. Sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina egna kinder.

– Can I trust you? Svarade han lågt och kollade på mig med sina gröna sorgsna ögon.

-ofcourse you can trust me. Svarade jag lågt och gick fram till honom.

Han log lite mot mig och jag log prövande tillbaka.

- I know I needed to be prepared, you said that yourself. But I didn't knew what it was going to feel like, when someone else than me kissed you. It really hurted. Snyftade han och lutade sig mot min axel. Jag smekte honom på huvet, på ryggen och jag antog att han förlät mig. En tung vikt lyftes av mina axlar och jag kunde andas normalt igen.

Jag tog sedan upp hans huvud mellan mina händer och kysste honom. Han kysste mig tillbaka och Duke var ett utsuddat minne.

 

Vi gick och la oss tidigt den kvällen eftersom Harry hade en intervju nästa dag då han skulle avslöja att vi var förlovade, och jag skulle följa med. Harry visste vad jag tyckte om intervjuer men jag hade gått med på den här eftersom Harry hade frågat, bönat och bett. Det var så svårt att säga nej till en sån blick och det var väl dags att media fick ta några bilder på min mage haha.

 

Harrys Perspektiv

Jag visste att Daisy inte gillade att vara med på intervjuer, men jag ville verkligen att hon skulle vara med på den här. Det var nu jag skulle visa upp henne för världen och säga att ”det här är tjejen jag ska gifta mig med och skaffa en massa ungar med! Hon är min framtid!”.

 

Vi satt vid frukostbordet och åt frukost när det plötsligt ringde på dörren. Jag hoppas att det inte var han Duke, för om det var han skulle jag slå till honom. Hårt. När jag gick till dörren för att öppna insåg jag att det bara var Louis.

– Hi mate, what’s up? Frågade jag och kollade bakom honom.  Där stog Elenanor, Danielle och Katt.

- They forced me to drive to your house. Skrattade han.

– Hi Harry! Ropade tjejerna och jag vinkade tillbaka och log.

- Hi girls! Are you going to the interview also? Frågade jag och kollade in i huset efter Daisy.

- Yeah, we are actually, but we thought after the interview Daisy and we could all go shopping. Sa Elenanor och log.

- Daisy! There are some guys that want to see you I think! Ropade jag in i huset och Daisy kom rusande, så gott det gick när man var gravid.

– Hi girls! Skrek hon och de sprang och kramade varandra. De började prata om när Daisy skulle få sin baby och vad han skulle heta osv osv.

– His name is Lijam. Sa hon stolt och klappade på magen. Alla tjejer ”aww”-ade och frågade ännu mer frågor om babyn och om hon ville gå ut och shoppa idag.

– Yes! That would be great! Sa hon och log sitt bländade leende. När hov hade bytt kläder och fixat sig lite så åkte vi alla iväg till intervjun. Dani satt i min bil med Daisy och höll henne sällskap medans de andra tjejerna satt med i Louis bil.

 

När vi var framme så gick alla ut ur bilarna och gick in i byggnaden som var stor och grå. Ganska tråkig såg den ut utanpå men när man kom in så var det olika färger överallt och en liten lobby vid ingången. När vi kom in till våran scen som vi skulle vara på (tv-intervju) så ställde sig tjejerna backstage och väntade på att vi skulle säga till de att komma upp. Jazz (Nialls tjej) hade vi mött här eftersom hon hade åkt med Niall och de andra i Pauls bil eftersom ingen av de hade körkort.

 

Daisys Perspektiv

Innan vi gick upp på scenen så satt vi i ett rum precis bredvid och tittade på intervjuen där. Det var mysigt med två stora soffor och vi satt alla och pratade. Jazz hade kommit med Niall och de var verkligen ett fint par. Hon var (tack och lov) kortare än honom så det var ett + i kanten. Men hon var också jättesnäll. När ämnet om killarnas tjejer kom upp så ställde vi oss upp och gick in backstage igen bakom scenen. ”So Harry, how are your girlfriend?” hörde jag intervjuaren fråga. Tack och lov var det en kille, alla tjejer som intervjuar brukar oftast ge mig och tjejerna iskalla blickar och typ inte prata med oss, men om det var killar så babblade de på nästan mer med oss än om killarna.

”Well, she’s great, and she and the other girls is actually here today!” hörde jag Harry säga och väntade på att intervjuaren skulle säga åt oss att komma ut.

- Well come out here then girls! Don’t be shy! Sa killen och vi gick ut. Jag såg att killarna satt i en soffa och det fanns en till bredvid de som var lite större. När jag kom ut på scenen så såg jag alla blickar klistra sig fast på mig och min mage och det här var därför jag hatade intervjuer. Alla kollar på en. Det kändes till och med som om man kunde känna de framför tv rutan stirra på mig.

Jag satte mig bredvid Eleanor och Jazz.

- Hi girls! Sa intervjuaren och presenterade sig som Clarc.

Vi mumlade hej tillbaka och jag tittade på Harry. Han log mot mig och jag kände mig lite lugnare. För tillfället.

- Wow Daisy! You have grown! Sa Clarc och tittade på min mage och gav mig ett påklistrat leende.

- Yes! Uhm, i’m on the 6th month. Sa jag och skattade lite.

- Guess it’s going to be a gorgeus baby! Is it a boy or a girl Harry? Frågade sedan Clarc.

- It’s a baby boy. Svarade Harry och log stolt.

- Well I guess your girlfriend is very happy then. Sa Clarc och log mot mig och sedan Harry.

- Yeah, I think she’s happy. But if you don’t mind, I have to correct you on the girlfriend. Because she’s my fiancée. Sa Harry lätt och visade upp sitt finger med ringen på. Sedan höll jag upp min hand också eftersom jag var väldigt stolt över min ring och ville att alla skulle se den. Och tro mig. Alla såg den.

 

När jag hade kommit hem från shoppingturen så hade jag fem påsar i varje hand och det mesta var babykläder och leksaker till Lijam. Jag gick innanför dörren och ropade till Harry att jag var hemma. Inget svar. Jag ropade igen, men fortfarande inget svar. Jag började bli orolig och undrade om det hade hänt något med honom. Jag gick ut igen och ropade på honom.

- HARRY?! WHERE ARE YOU? Skrek jag över hela tomten. Jag var påväg att gå in igen när jag såg han ligga på bryggan. Tack och lov vilken lättnad. Men lättnaden varade inte länge. För när jag kom fram till honom så såg jag att han var helt blodig i ansiktet och hade en blåtira.

- OMG! HARRY! Skrek jag igen och skakade om honom försiktigt. Han öppnade ögonen sakta och ett litet leende spred sig över ansiktet.

- Harry, Harry, Harry! What happend baby? Frågade jag och kysste honom lätt på läpparna.

- D-d-uu-Du-ke. Svarade han svagt och jag kvävde ett rent och gällt skrik. Hade Duke gjort det här? Hade han varit så avundsjuk på att jag var Harrys tjej och inte var hans tjej så han hade spöat upp Harry?

- Omg, Harry, wait I’m calling Lou. Sa jag och ringde snabbt upp Lou.

- Hello? Boo-Bear here.

-Hi Louis! It’s Daisy! Harry has got beaten up by my ex and he’s really hurt. Can you come and pick us up and drive us to the hospital? Frågade jag snabbt och horde hur Lou drog efter andan. Sedan hörde jag i bakrunden en dörr som slog igen och hoppades att han sedan var påväg.

- Sure. Be there in 5. Svarade han och la på. Jag försökte få Harry att stå upp och det gick sådär. Han kunde inte gå på ett ben och han la hela sin vikt på mig så det gick inte snabbt men på fem minuter så var vi uppe vid parkeringen och jag såg Louis bil.

Jag klev in med Harry i baksätet och Lou började köra.

- You look terrible mate. Sa Louis förskräckt till Harry och han nickade tillbaka eftersom han hade en spricka i ena läppen.

När vi kom fram till sjukhuset så hjälpte Louis mig att bära Harry och det gick lättare den här gången. Vi gick in och fick behandling på direkten. De sövde Harry och fixade alla hans sår. Han såg riktigt hemsk ut. Och medans han sov så tänkte jag att jag skulle ringa Duke och ge honom en livläxa.

- Helloooo? Han svarade efter andra signalen.

- Tell me why Duke? Det var lika bra att gå rakt på sak i sånna här tillfällen.

- Why I beat up your fiance? Oh well first of all: I hate him. Second: He doesn’t deserve you. Third: I love you. Som om han älskade mig om han spöade min framtid…

- Let me tell you this Duke. I’m pregnant so I have a lot of emotions in my body right now, but I don’t love you and will never love you after what you did to me. And Harry’s my fiance and if you really love me you should be happy for me. But I don’t care, just never come back into my life. After this call, you will never hear from me again, and if you try to call me or anything I will sue you. And DON’T tell me I wont because I can do it right now. Duke, I get if you’re mad att Harry because he have me but punch him is not going to make me love you. Innan jag la på så kollade jag om han fortfarande var där. Japp, det var han.

- I’m sorry Daisy… efter det så la jag på. ”I’m sorry” var allt jag behövde höra. Sedan tre minuter efter så fick jag ett sms:

”Hi babygirl! Heard Hazz got beaten up. How is he? Are you ok? Do you know who did it? xx” Det var från Eleanor och jag började skriva tillbaka:

”hi. the doctors are taking care of him right now so sitting outside and waiting for him to wake up. I’m fine. But do you really wanna know who hit him?... xx” jag skickade det och kollade in i Harrys rum. Doktorerna var fortfarande där inne och fixade till honom så han skulle se lite bättre ut. Det burrade i fickan och jag tog upp mobilen och kollade: ”1 new message from: Eleanor!<3”

”oh dont say that ”do you really wanna know”! you know I just want to know more then! Hope you’re ok. Go and get some coffe girl.” Hennes idé var inte så dum om kaffet men jag höll mig till varm choklad istället. Jag hade aldrig gillat kaffe.

”Duke” var det enda jag skrev tillbaka innan jag gick till cafeterian och köpte en varm choklad och en macka med ost och tomater. Sedan hörde jag min mobilsingal (det var Harry som skrattade) gå ingång och jag fiskade upp mobilen, kollade på displayeln: Elenanor, och svarade.

 

- Hi El…

”why do you think he did it?”

- I don’t know El, maybe he was jelly?

“ have you called him?”

- Yeah, and I told him that hurt my fiance isn’t going to make me love him so now he have something to think about.

“ Yeah I guess. I would like to go and smash the shit out of his head. Haha but how are you?”

- I’m fine El, just a little down. And you?

“ I’m good, but hey gotta go! Love you!”

- Love you too! Bye!

“bye!”

 

A/N: OK, be happy, har nyss lagt ut TRE kapitel på YSMH! var glada! anyway, så sorry för slåig uppdate men nu e det helg så ska fösöka uppdatera lite mer nu än vad jag brukar ;) hoppas ni gillar YSMH i helhet och KOMMENTERA SNÄLLA! vill så gärna veta vad ni tycker! anyway, ska sluta skriva nu å lägga ut ngt, antingen en bild eller ett videoklipp, får se ;)